Klockan 10.16 på onsdagen träffas en av tredje stridsvagnskompaniets vagnar av fientlig eld varpå kanonen blir obrukbar och föraren skadas i ryggen. Efter en kort lägesrapport från vagnchefen ger stridstrossens plutonchef order om åtgärder. Sexton minuter senare är vagnen på plats vid stridstrossens gruppering där omhändertagandet av den skadade kan börja.
Klockan har hunnit bli 10.54 när sjukvårdsgruppens bandvagn rullar iväg med den skadade mot mer kvalificerade sjukvårdsresurser. Just den här operationen tog lite längre tid än normalt då det var föraren som skadats. För att kunna ta vagnen ur farozonen var övrig vagnspersonal tvungen att flytta föraren inne i vagnen så att vagnchefen kunde ta över spakarna och ta dem till grupperingsplatsen. Dessutom hade föraren en ryggskada vilket gjorde att sjukvårdarna valde att montera en räddningsväst som fixerar nacke och rygg innan lyftet påbörjades.
–Det här var faktiskt första gången vi lyfte ut en skadad ur en stridsvagn. Vanligtvis går det snabbare i och med att vagnspersonalen brukar ha hunnit lyfta ur personen när vi kommer fram till platsen, men det är jättebra att vi får öva på det här momentet, säger Karolina Blomstergren, sjukvårdssoldat på trosskompaniet, som för dagen stöttar stridsvagnskompaniet med en sjukvårdsgrupp.
Ett moment som behöver övas
Stridstrossplutonens chef, Martin Wärne berättar att det finns ett behov av att öva de här viktiga momenten.
–Det här är något vi främst övar på de riktigt stora övningarna så det är bra att även få göra det i mindre skala och tillsammans med andra enheter. Det är nu vi upptäcker utbildningsbehoven hos personalen.
Även Martin Wärne betonar stridstrossens betydelse för stridsvagnskompaniet.
–Det spelar ingen roll hur dyra och fina stridsvagnar vi har om vi inte kan ta hand om dem och besättningen när det väl kör ihop sig.
Skarp bärgning
Under förmiddagen övas skademomenten flertal gånger men när det är dags att låta stridsvagnsbärgaren delta i momenten kommer ett anrop på radion från kompaniets andra pluton som befinner sig några hundra meter bort och övar gruppstrid. En av vagnarna har kört fast på en myr och det är bara för bärgaren att rulla dit och bistå. Efter en dryg timme är vagnen loss så att både den och bärgaren kan återgå till sina respektive övningsmoment.
Nöjd övningsledare
Trots att det finns en del att slipa på är övningsledaren Jonas Kassberg och kompanichefen Fredrik Åkerman nöjda med insatserna under förmiddagens moment.
– Med tanke på att det inte är något vi övar alltför ofta så tycker jag att de har skött sig väldigt bra, säger Jonas Kassberg.