Timbuktu är en mytomspunnen plats. Redan i början på 1000-talet nådde berberfolket tuaregerna från Nordafrika fram till Nigerfloden och grundade staden. Det blev en tummelplats för handel, men även ett religiöst och intellektuellt centrum. Området befolkades redan innan tuaregernas ankomst av de svarta folkslagen songhai och fulani. Forskare tror även att dessa folk en gång invandrat, men från Sudan.
Grundandet av Timbuktu blev starten på en stormaktsperiod för Mali med flera imperier som under århundranden avlöste varandra till fransmännen gjorde området till koloni på 1800-talet.
Tuaregerna utgjorde en slags krigarkast som för viss ersättning skyddade de andra folkslagen. Den traditonen har behållits ända in i vår tid, men ger sig nu uttryck i olika väpnande fraktioner som är aktiva i Sahelområdet.
– Vi måste ta en kort orientering på kartan innan vi fortsätter in i nästa kvarter, säger spaningsgruppchefen Mattias Lundqvist till de övriga jägarsoldaterna.
Klockan är 12.30 och solen står som högst på himmeln. Temperaturen ligger på drygt +40 grader i skuggan. Det går åt mycket vatten. Kroppsskydd, vapen, ammunition och annan utrusning kräver sin tribut i vätska och svett.
Tacksam befolkning
Under ett träd står några yngre män och reparerar en bil med enkla medel. Från en högtalare ljuder malisk ökenblues. Männen hälsar glatt på patrullen. Jägarsoldaten Leo Jonsson tycker att mötena med lokalbefolkning hittills bara varit av positiv karaktär.
– De flesta är spontant vänliga. Man möts nästan alltid av glada tillrop, det märks att många känner hopp inför FN:s närvaro i Mali, säger han.
Vi avbryts av några barn som glatt kommer springande ut från kvarterets skola och vill hälsa.
– Bonjour monsieur, bonjour!
Den svenska styrkan genomför regelbundna patruller i Timbuktu. Det ger en chans att lära känna omgivningen och samtidigt visa FN:s närvaro – en viktig del av fredsbevarande insatser.