Att stridsfordon och stridsvagnar välter händer någon gång då och då. Senast var på Arméövning 2015 i höstas då ett stridsfordon med personal från I 19 hamnade på rygg. Den gången gick det dock bra för alla ombord. När det väl händer gäller det att samtliga vet hur de ska agera, det är också därför det finns krav på att samtliga, som ska åka stridsfordon, har genomgått en stridsfordonsutbildning.
I normalfall genomförs utbildningen på ett riktigt stridsfordon men på I 19 har man tagit det ytterligare ett steg. Samtliga som ska åka stridsfordon ska ha genomfört utbildning i den nya vältriggen, som invändigt är en kopia av ett Stridsfordon 90. Sammanlagt finns nu tre vältriggar för Stridsfordon 90 i landet; en på Markstridsskolan i Skövde, en i Boden och en på Södra skånska regementet, P 7, på Revingehed.
Trångt ombord
Besättningen på Stridsfordon 90 består av en förare, en vagnchef och en skytt. Dessutom rymmer man en skyttegrupp på sju personer i det bakre utrymmet. Om den bakre stora dörren eller de bakre takluckorna inte går att få upp ska alltså upp till tio personer ta sig genom trånga utrymmen och ut genom exempelvis förarens lucka längst fram i vagnen. Lägg därtill att en skyttegrupp har med sig en hel del utrustning i form av pansarskott med mera i det bakre utrymmet. Därför gäller det att ha ordning på materielen. I en skarp situation kan lösa saker både flyga omkring och skada personer samt blockera utrymningsvägarna, något som kan vara skillnaden mellan liv och död.
-Många soldater har fått sig en rejäl aha-upplevelse när de hängt upp och ner i vältriggen. De inser snabbt vad som kunnat hända om de haft lös materiel i bakre utrymmet, säger Mats Jatko.
Annorlunda dag på jobbet
Idag finns ingen vagnsbesättning på plats, utan utbildningsdeltagarna består endast av fyra personer ur pansarbataljonen. Första momentet gick ut på att prova att utrymma när vältriggen stod upprätt, därefter var det dags att köra igång på riktigt. Efter att vältriggen snurrat ett varv och stannat på sida ger operatören Mats Jatko order om evakuering. Inne i det bakre utrymmet hör man tydligt hur personalen påbörjat arbetet med att ta sig loss från sina säten och ut. Efter några minuter kommer den första personen ut genom förarens lucka längst fram.
Att det inte är helt enkelt att ta sig ut syns inte minst på svettpärlorna i deltagarnas pannor.
-Det är inte direkt jobbigt men ändå lite tufft. Man blir då svettig. Jag tycker nästan att det var lättare nu när vagnen ligger på sida jämfört med när den stod som vanligt, säger majoren Lars Rova.
-Det var ingen större fara. En liten adrenalinkick fick man i alla fall, säger Annelie Forshage.
Och övningsledaren Mats Jatko var nöjd med deltagarnas agerande.
-Ni tog av er utrustningen och arbetade lugnt och metodiskt, precis som man ska göra. Börjar man att stressa är det lätt att skada sig.
Sista momentet för dagen blev lite av en överkurs då en av deltagarna på eget initiativ spelade skadad varpå de andra då var tvungen att dra ut honom genom de trånga utrymmena.
Bekvämt för honom, lärorikt för de andra.