Enligt förutsättningen för övningen hade vi i den lilla gruppen från staben på Totalförsvarets skyddscentrum i Umeå blivit utsatta för någon form av "C-stridsmedel". Vi tog oss skyndsamt till en angiven plats och möttes av en saneringsstyrka, beredd att ta sig an vårt problem.
– Kom häråt och håll ut armarna, sade den saneringssoldat som mötte oss. Han började mäta med sitt instrument och konstaterade att vi behövde saneras.
Vi följde saneringsbanan längs en liten väg med vinden i ansiktet. Efter kontrollmätningen mötte vi hela tiden nya soldater som var iförda skyddsmask och dräkt. De gav enkla och mycket entydiga order. En sak på varje plats. Tvätta skor, lägga av utrustning och lossa på kläderna. Det visade sig att vi var på den smutsiga sidan av saneringsbanan. Längst där framme stod en pall och där åkte resten av paltorna av. Nästa anhalt blev en duschning i det "rena" området som följdes av kontrollmätning. Avslutningsvis ett tält med "ny utrustning", påklädning och utcheckning från saneringsplatsen. Allt på ganska kort tid. Inte illa.
Efter att den lilla gruppen passerat gick saneringspersonalen igenom momentet. Var och en redogjorde för eget arbete.
– Vid ett tillfälle upptäckte jag att en person kom åt sin benficka, sade Cecilia Lundmark. Det blev att tvätta händerna igen.
Marcus Armin kontrollerade de nyduschade med ett instrument som heter AP2C och konstaterade att om det gav utslag så blev det att gå tillbaka och göra om.
I påklädningstältet väntade Anders Paulsson. Han är saneringsgruppchef och stod för att var och en som blivit sanerad också kvitterade det i ett protokoll.
– För oss är våra protokoll över de vi sanerat en sorts krigsdagbok, berättade han och avslutade. Det är ett mycket viktig dokumentation för vår spårbarhet.
Färdiga med denna omgång började personalen att bryta stationen bara för att få gå upp i beredskap igen. En trupp från första CBRN-kompaniet var på väg in och de skulle också saneras. Något som inte blev helt okomplicerat, skulle det visa sig.