Kapten Magnus Thylin från Tredje sjöstridsflottiljen och fanjunkare Petter Hökenström från Sjöstridsskolan delade med sig av sina gedigna erfarenheter av passiva sensorer och signalspaning – något som också blir en del i framtidens luftvärn. Eftersom det svenska luftvärnet är relativt litet är det av största vikt att undvika upptäckt. Därför är det en fördel att kunna stå "tyst" (= utan att egen radar sänder ut någon signal) så länge som möjligt. Det är här de sofistikerade "passiva sensorerna" kommer in i bilden.
– Efter några månaders utbildning på systemen behöver man arbeta ungefär ett år till sjöss, tillsammans med en erfaren operatör, för att kunna fungera själv. Därefter tar det ytterligare några år innan man är en riktigt duktig operatör, berättade Magnus.
Passiv spaning sedan 1951
65 års erfarenhet imponerar – 1951 fick Marinen sin första passiva sensor. Genomgången blev ganska översiktlig, med hänsyn till sekretess, men öppet är att man har ett nära samarbete med FRA vilket även inkluderar ett utbyte i utbildningssammanhang.
Den viktigaste aktiva sensorfunktionen för målupptäckt och exakt invisning är fortfarande en effektiv radar. Här kom Saab in i seminarieprogrammet och demonstrerade sina senaste radarsystem, Giraffe 4A och 8A. G 4A är ett möjligt komplement till befintliga UndE 23, när luftvärnet får det nya medelräckviddiga robotsystemet, som ska ersätta rb 97 Hawk. För att kunna nyttja ett nytt system fullt ut krävs en radar med längre räckvidd än dagens samt med minst lika bra snabbhet.