USS Oscar Austin, som leder fiendestyrkan, beordrar kurs och fart för formationen över radion. På däck rullas en ombordbaserad helikopter av typen SH-60 Sea Hawk ut från hangaren. Jagarens helikopterbesättning äntrar in i kabinen och gör sig redo att ge sig ut på spaningsuppdrag. Rotorbladen börjar sakta snurra för att snart nå så hög rotationshastighet att enskilda rotorblad inte längre går att urskilja, och strax därefter lyfter helikoptern och försvinner bort mot horisonten.
Tillsammans bygger fartygen upp en gemensam lägesbild av vad som rör sig på havet, och helikoptern används idag som framskjuten spaning för att utöka de gemensamma räckvidderna på sensorerna.
Fartyg rapporteras in och man får en omvärldsuppfattning som sträcker sig bortanför den egna radarräckvidden. Skymningen faller och efter ett par timmar återvänder helikoptern kort för att tanka ombord innan nästa flygpass startar. På korvetten HMS Karlstad är Bernt Andersson fartygschef:
—Helikopter är en avgörande resurs för all typ av sjökrigföring eftersom det är en plattform som snabbt kan förflytta sig över stora ytor och spana av havsytan. Detta för att vi i fiendestyrkan i största möjliga mån ska kunna undvika de svenska enheterna till sjöss och lyckas med vårt uppdrag.
Nattens mörker har brett ut sig över Östersjön och styrkan rör sig målmedvetet mot det svenska kustbandet. Målsättningen för den fientliga sjöstyrkan är att få iland trupp i området runt Bråviken.
När gryningen kommer är det dags för motståndaren, den svenska Försvarsmakten att genomföra den kustförsvarsoperation som ska försvara Sverige, med först och främst ubåtar, korvetter och stridsflyg följt av amfibieförband och markstridskrafter närmare land.
För den svenska marinen har den här typen av samövningar i Östersjön, tillsammans med andra nationers örlogsfartyg, blivit vardagsmat de senaste åren. Med det sagt gör dessa samarbeten den svenska Försvarsmakten ständigt bättre och vassare.