Olle deltog vid FN-insatsen i Suez - nu överlämnar han sina historiska dokument

Ungefär samtidigt som ”Batteri OD” utgick ur krigsorganisationen i slutet av 90-talet började Olle Brennius hemma i lägenheten på Frösängsvägen att sammanställa foton, krigsdagböcker och sina egna dagboksanteckningar från insatsen i Suez.

En fredag i januari 2018 lämnar han över materialet till Försvarsmakten. I vardagsrummet har Olle Brennius dukat upp en miniutställning med fakta och bilder från insatsen:

— Våra egna lastbilar kom aldrig ner. I stället fick vi ta över gamla brittiska lastbilar från andra världskriget, berättar han för Daniel Nybling, regementsförvaltare vid Försvarsmaktens veterancentrum.

Lastbilarna gick då och då sönder i öknen och några sambandsmedel som kunde användas för att tillkalla hjälp fanns inte i fordonen. Om man inte räknar in signalspegel och rökfacklor, förstås:

— FN hade flyg som de skickade upp för att spana om det tog för lång tid, säger Olle Brennius och tillägger:

— När man åkte helt själv i öknen där det fanns nedgrävda minor var det klart att det inte kändes bra alla gånger.

Kontrasten till nutidens insatser i Afghanistan eller Mali är stora. Både på utbildnings- och materielsidan. Olle Brennius och hans kamrater fick några få dagars utbildning innan de skickades ner:

— I dag ser det helt annorlunda ut, förklarar Daniel Nybling och berättar om vilka olika fordonstyper som används i dagens internationella insatser.

Ute i köket har Olle Brennius fru Kerstin dukat fram kaffe, bullar och kakor. Från sidan har hon följt hans arbete med att dokumentera tiden i Suez:

— Det är bra att Olle får tanka ur sig lite nu när ni är här, säger hon och ler.

— Ja, jag är 85 år och vi är inte många kvar i livet. Därför tycker jag tycker det är viktigt att vår insats inte glöms bort – det är därför jag gjort det här, säger han och serverar Daniel Nybling lite mer kaffe.

När kaffet är uppdrucket slår Olle Brennius in de stora planscherna i papper innan han lämnar över dem till Daniel Nybling. Nu har han gjort sitt. Men insatsen, som inleddes nio år innan huset på Frösängsvägen i Oxelösund stod färdigt har satt sina spår. Liksom de 18 åren han lagt på att dokumentera den. Så släppa det helt, den kan han inte göra:

— Jag har allt sparat digitalt om det är nåt, säger Olle Brennius.