Gemensam sjömålsstrid i fokus

För Sverige, med vår långa kust, är förmågan att förhindra en angripare att landstiga, en nyckelförmåga. Försvarsmakten har flera lager av försvar, där ubåtar, ytstridsfartyg och flygplan i attckroll är de som först möter en angripare till havs. Huvudvapnet för ytstridsfartygen och stridsflygplanen är sjömålsrobot 15 som använder radar för att hitta sitt mål, upp till 100 kilometer bort.

— Under flera år har den här typen av gemensamma övningar mellan flygvapnet och marinen varit högt prioriterade och vanliga. Därför är vi idag duktiga på att snabbt göra gemensamma insatser, säger John Theander som är fartygschef på Visbykorvetten HMS Härnösand.

Under detta övningsmoment är det just HMS Härnösands besättning som ska samordna allt. Tre andra Visbykorvetter och åtta Gripenplan ska genomföra vapeninsatsen, samtidigt och mot olika mål. Angriparen består av patrullfartygen HMS Stockholm och Malmö som eskort samt HMS Carlskrona som spelat landstigningsfartyg. Dessa fartyg försöker gömma sig bland all annan fartygstrafik samtidigt som de stävar mot den svenska kusten.

John Theander är fartygschef på HMS Härnösand och var ansvarig för just denna övning. Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten

Kustnära och fritt till sjöss

Visbykorvetterna ligger i det här övningsscenariot kustnära för att smälta in i skärgårdsmiljön. En motståndare kommer att ha svårt att urskilja korvetten bland alla landekon. Det är dock inte den enda taktiska möjligheten som smygförmågan ger. Även ute på havet ger den en fördel mot angripande sjömålsrobotar, kombinerat med ett bra egenskydd bestående av avhakningssystem och luftvärn. Besättningarna har under de år fartygen använts lärt sig att utnyttja smygtekniken. Visbykorvetter uppträder därför både i kustmiljö och fritt till sjöss beroende på situationen och taktiken.

HMS Nyköping och HMS Visby är på väg in till hamn efter övningen. Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten

Tidskritiskt samarbete

Signalspaningsoperatörerna ombord på Härnösand och de andra korvetterna analyserar radarsignaler och sammanställer denna information med den som Radarspaningsplanet ASC 890 och Helikopter 14 bidrar med. Båda dessa är utrustade med kraftig spaningsradar. Efter hårt arbete av stridsledningspersonalen är positionen hos angriparen fastställd och man vet vilket eko som är eskort och vilket som är landstigningsfartyget.  Målen ändrar hela tiden kurs och fart, samtidigt som de egna stridsflygplanen närmar sig sin anfallsposition, vilket ökar pressen på korvettens operatörer. Robotarna avlossas simulerat och ett stort antal symboler flyger mot angriparens positioner. John Theander sammanfattar dagen:

— Det är alltid extremt stressigt just före vapeninsatsen. Många enheter ska samtidigt avlossa sina vapen mot mål på stora avstånd. Under den tid som robotarna flyger mot sina mål kan dessa ha förflyttat sig en bra bit så ett litet fel i målets kurs och fart kan spela stor roll. Den första analysen är att den här insatsen gick bra men allt kommer noggrant att analyseras efteråt och lärdomar dras.