Kvinnor från Benin, Senegal och Nederländerna samt från den svenska nationella stödenheten (National Support Element) deltog i träffen hos FM 02 på Camp Bifrost, som på traditionellt svenskt manér inleddes med fika. Trots vissa språkförbistringar var det livliga samtal runt bordet. Därefter följde presentationer från varje land, där deltagarna berättade om kvinnors roll, villkor och möjligheter som soldater, officerare och civila i försvaret. Även om deltagarna har olika kulturer och bakgrund, fanns det många gemensamma erfarenheter.
Exempelvis har alla länder dokument och policies som ska garantera kvinnors lika rättigheter och möjligheter i försvarsmakten, men i praktiken finns det många hinder, inte minst när det gäller underliggande attityder och strukturer. Även om kvinnor har möjlighet att ha stridande befattningar, återfinns de flesta inom administration eller medicin/vård.
Amazonkrigare i Benin
På 1600- till 1800-talet i Benin fanns Amazonkrigarna, en armé av kvinnor från folkgruppen Fon, som hade till uppgift att skydda kungen.
— Vi kvinnliga soldater och officerare i Benin har dem som våra föregångare och förebilder, berättade Aurore Kinsy, löjtnant i infanteriet och specialutbildad inom fysisk träning.
— Men vi kämpar ändå med attityden att kvinnor hör hemma i administrativa stödfunktioner. Särskilt om man blir förälder, då är det svårt att vara kvar i andra befattningar.
En tydlig skillnad mellan Sverige och de övriga länderna som deltog vid träffen var möjligheten att kombinera arbete och familj. Samtliga länder har någon form av mammaledighet, men Sverige sticker ut när det gäller längden på ledigheten och det faktum att föräldraledigheten gäller för båda föräldrarna. Deltagarna från Benin och Senegal berättade att kvinnor där får tre månader ledigt, två månader innan födseln och en månad efter. Att officerare och höga militära chefer som är män kan vara – och väljer att vara – föräldralediga i Sverige möttes med förvåning men också beundran.
Många av kvinnorna som deltog var föräldrar, men sa att det är svårt att ha barn och samtidigt göra militär karriär. De truppbidragande länderna från Afrika till Minusma har generellt långa insatstider och få ledigheter, så de tvingas vara borta från sina familjer under längre tid än svenskar och många andra européer.
— Det är tufft, men eftersom jag har valt det här yrket så måste jag göra det, sade en av deltagarna från Benin som hade en liten son på 18 månader hemma.
Stolthet över insatsen
— Det som slog mig var den stora stoltheten som både vi och de andra kvinnorna visade, säger FM 02:s kontingentschef, överstelöjtnant Malin Persson, om dagen.
— Att de uppgifter vi gör, de gör vi på samma villkor som männen. Man vill delta, och anser att det är både en rättighet och en skyldighet att göra det. Det förenar oss alla, både män och kvinnor här i Minusma.