En samlad bild: Attacken i Timbuktu 14-15 april

— Det är först efter stridigheter som en samlad bild av vad som faktiskt har hänt kan kommuniceras. En särskild rapport har skickats till högre chefer om attacken mot Minusmas supercamp i Timbuktu och först nu kan vi berätta vad hände och så långt som sekretessen medger, säger överstelöjtnant Anders Landewall, chef för Mali 07.

Den indirekta elden var ihållande i flera minuter och merparten av granaterna slog ner i supercampens norra område. Kort efter granatattacken följde strider på samma plats mellan enheter från franska Barkhane, Minusma och angriparna. Det är gångavstånd till den svenska delen av supercampen och inte längre än att soldaterna kände av tryckvågen från de två första fordonsburna självmordsbombarnas detonationer.

— Även om jag visste att våra rutiner håller och att vi har övat på precis det här, var känslorna ändå svåra att sätta ord på. Men vi visste vad som behövde göras, säger Lovisa som är fanjunkare och stabsofficer på Mali 07.

Malistyrkan underställdes Sektor Väst under attacken. Förbandet påbörjade omedelbart försvarsförberedelser och var inom kort redo att försvara i alla riktningar. Knappt en timme efter att attacken inleddes fick den svenska styrkan order att bege sig till norra sidan av supercampen och understödja försvaret.

Läget var fortfarande kaotiskt på platsen för striderna, men efter samverkan med enheter från andra nationer fick man till slut beskedet att striden var under kontroll. Den svenska styrkan begav sig omedelbart mot den norra delen av campen för att omhänderta de skadade som sedan transporterades till Camp Nobel för vidare omhändertagande på den svenska sjukvårdsinrättningen.

Omkring klockan sex på kvällen fick svenskarna order om att ta över stridsställningarna från ett av förbanden som fanns på den norra delen av campen och försvara dem. 

Striderna i supercampens norra del hade nu nedgått i intensitet, men fortfarande kunde sporadisk eldgivning observeras. En tredje fordonsburen självmordsbombare är på väg mot campen. Fordonet beskjuts av enheter ur FN och detonerar. Förbandet beskriver detonationen som den största explosionen under attacken.

Tidigt på morgonen den 15 april påbörjades arbetet med att återta förlorad terräng och därefter röja i och kring supercampen. Bombvästar från självmordsbombare, ammunition som inte exploderat samt döda angripare mötte den svenska styrkan.

— Att röja, i det här fallet självmordsvästar, är svårt och är en utsatt situation för vår ammunitionsröjningsgrupp liksom för den styrka som skyddar dem, säger Anders som var tjänsteförrättande operationschef under attacken.

Senare på kvällen var alla svenska enheter åter på den svenska delen av supercampen, Camp Nobel, för att återhämta. Två långa, tunga och intensiva dagar hade passerat. För att dra lärdomar av den taktik som angriparna använde och för att påbörja en ordnad bearbetning av attacken, för de som var på plats, genomfördes bland annat ”after action review” – en stridsutvärdering. 

— Vi tar hand om varandra och lär oss samtidigt av vad som hände för att vara bättre förberedda till nästa gång något liknande händer, säger stabschefen Tobias Lindblom som var tjänsteförrättande kontingentschef under attacken.

Under attacken har svensk trupp agerat samlat och i enlighet med sin utbildning. Situationen har delvis varit mycket svår och stora krav har ställts på individens självkontroll. 

— Soldaternas mod och disciplin har tillåtit förbandet att i en svårhanterlig situation uppträda med bibehållen kontroll och genomföra en genomtänkt, väl utförd hantering av attacken mot supercampen. Det är ett mycket bra betyg till svensk soldatutbildning och ett tecken på kvaliteten hos det svenska förbandet, säger stridsledare Anders som var tjänsteförrättande operationschef under attacken.