— Försvarsmakten har ett alldeles unikt uppdrag i det svenska samhället som ställer mycket höga krav på oss, ett uppdrag som bygger på förtroende och tillit, betonar Hanna Jungwallius. Det handlar om så mycket mer än jämställdhet. Det handlar om att skapa ett ledarskap och en kultur som gör att vi tillsammans kan lösa våra uppgifter fullt ut, att vi lyckas attrahera och behålla all den personal med olika kompetenser som vi behöver, att vi är trovärdiga i att ”försvara Sverige och vårt sätt att leva”, men inte minst rättigheten att vara trygg på sin arbetsplats oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, ålder och så vidare.
Framtidens chefer är intresserade
Ämnet och föreläsaren väcker många tankar både hos yngre och mer erfarna medarbetare. Engagemanget var stort hos det dryga sjuttiotalet intresserade som var på plats under Noakmötet.
— Jag inser ju att det finns en problematik som jag vill förstå bättre eftersom jag vill vara en bra förebild, och framförallt själv bli en bra chef och ledare, förklarar kadett Jonas Gustavsson, som studerar till specialistofficer på Försvarsmaktens Underrättelse- och säkerhetscentrum. Under mina sju år på Livgardet som anställd soldat har jag ändå haft bra förebilder med chefer som tidigt haft ett kollegialt förhållningssätt och tydligt visat att det är vi tillsammans som ska lösa uppgifterna.
Vi är där vi är
Hanna företrädde #givaktochbitihop tillsammans med tre andra ur uppropet i försvarsutskottet i december förra året. Efter det har ett antal förband och förbandschefer bjudit in henne att hålla föredrag. Sedan några veckor tillbaka är hon under våren bollplank och rådgivare till Försvarsmaktens ställföreträdande personaldirektör i arbetet efter #givaktochbitihop. Det första uppdraget handlade om att titta tillbaka på vad som har hänt under åren och skaffa sig en uppfattning om var forskningen på området står.
— Jag kan konstatera att Försvarsmakten kallades till försvarsutskottet redan 1999, frågorna och reflektionerna var i stort desamma som när vi kallades dit i december förra året, berättar Hanna. Organisationen har snäppt upp sig rejält strukturellt sen 1999. Vi utbildar till exempel chefer och alla andra medarbetare. Vi har utsett individer/specialister som bara jobbar med jämställdhet, likabehandling och arbetsmiljö i organisationen. Ändå är vi där vi är.
Lars Lindén, ställföreträdande regementschef på Luftvärnsregementet delar frustrationen, inte minst eftersom ett antal disciplinärenden årligen hamnar på hans bord:
— Jag är klart besvärad av det vi har reflekterat över idag. Jag har varit 35 år i Försvarsmakten, och jag tycker att vi har jobbat jättehårt, bland annat i utbildningen av våra kadetter. Vi har alla styrande dokument på plats och vi har skapat forum där vi ska kunna mötas och prata med varandra om viktiga frågor, vi har en regementsledning som bryr sig, men ändå räcker det inte. Det handlar om klimatet på våra arbetsplatser.
Samtal i vardagen efterlyses
En av initiativtagarna till Noakmötet är Lisa Rosén- Eliasson på Militärhögskolan i Halmstad (MHS H), en av Försvarsmaktens medarbetare som aktivt jobbar med att följa upp grundutbildningen i Försvarsmakten:
— Jag känner framtidstro när jag framförallt hör våra rekryters och kadetters inställning här idag. De uttrycker att de vill fortsätta att efter grund- och yrkesofficersutbildning föra ett regelbundet samtal om hur vi är mot varandra i ett klimat där man vågar prata om varandras styrkor och svagheter som en naturlig del av vardagen på arbetsplatsen.
Lyft blicken, se sammanhang - tillsammans
Hanna har ännu en gång varit ute i verksamheten för att hjälpa Försvarsmaktens medarbetare att lyfta blicken ovanför den många gånger resultatinriktade vardagen för att prata om viktiga värden som kanske inte direkt går att mäta, men som kan avgöra om Försvarsmakten klarar sitt uppdrag i framtiden.
— Jag har kanske inte några svar som löser de utmaningar vi har, utan tvärt om gör jag det svårare genom att ställa fler och andra frågor, säger Hanna med ett leende. Jag vill utmana intellektet och ställa de svåra frågorna så att vi inte hamnar i snabba omedelbara åtgärder där syftet är oklart eller där vi tror att ett duschdraperi är lösningen på en komplex kulturell fråga. Jag tror att vi har en unik chans nu att komma längre än någonsin tidigare om vi gör det här tillsammans.