Den första januari 2016 gick Luftstridsskolan in i en ny krigsorganisation. Luftstridsskolan som tidigare varit ett skolförband fick för första gången sätta upp ett eget krigsförband – 16:e Flygflottiljen. Krigsförbandsutvecklingen har nu pågått i två och ett halvt år och årets flygvapenövning blir den tredje i ordningen som ett krigsförband. Omställningen har varit stor men arbetet har gått bra och när det första övningsmomentet i det lokala övningsscenariot inträffade på fredagseftermiddagen sattes staben i arbete.
Enligt det spelade scenariot hade en explosion inträffat och flera uppgavs vara skadade. Räddningsstyrkor skickades ut och stabens olika funktioner jobbade vidare med uppgifterna i sina respektive spår.
A1-funktionen, som ansvarar för personalfrågor, förväntas lösa uppgifter inom samma område även i händelse av krig. Majoriteten av alla anställda är civila och har ingen militär utbildning. Till vardags arbetar de bland annat med anställningsavtal, fackförhandlingar, anställningsintervjuer och rehab-frågor. Men under FVÖ 18 går samtliga övade, de bär uniform och stridsutrustning.
Under fredagens övningsscenario fick de ansvar för att ta kontakt med det sjukhus som de skadade skulle förts till samt informera anhöriga. I värsta fall kunde de bli tvungna att skriva dödsrapporter.
Nya uppgifter avlöste varandra under övningsmomentet och satte personalen på A1 i arbete till sent på kvällen.
Dagen efter reflekterar HR-generalisten Åsa över sitt första övningsdygn.
— Det är väldigt speciellt att gå från det vardagliga arbetet in i ett övningsscenario. Det är mycket intensivt, men också väldigt spännande. Bara att bära stridsutrustning är ju helt nytt för mig, säger hon samtidigt som hon tar fram sin fältmössa ur benfickan.
— Jag kallar fortfarande den här för keps ibland, säger hon och skrattar.
Vad har ni för uppgifter under övningen?
— Personalansvaret innebär att vi kontinuerligt ska vara uppdaterade om statusen på förbandet. Vi ska veta hur många individer som finns, var de finns och hur de mår. I vissa fall blir personer hemförlovade och då behöver vi rapportera vidare att det behövs ersättare. Ibland kan det behövas exempelvis samtalsstöd och då ska vi samordna även det. Varje dag får vi in rapporter från förbandet om hur personalläget ser ut.
Historiskt sett har Försvarsmakten alltid haft civilanställda även om de under lång tid var få till antalet. Präster, läkare, skrivare, auditörer, skomakare och hovslagare hade alla viktiga uppgifter. En del av dem hade också ett civilt arbete vid sidan om sin militära uppgift, och vid övningar eller fälttåg hyrdes kuskar och annan extra arbetskraft in. När värnplikten år 1901 ersatte indelningsverket blev verksamheten intensiv året runt på ett annat sätt än tidigare vilket skapade ett behov av att anställa personer i civila befattningar.
Både i dag och i historien kan det konstateras att civil expertis alltid varit, och alltjämt är en viktig del i verksamheten.
En stor del av den civila personalen är krigsplacerad. De blir då förbandet övar, aktiveras eller mobiliseras rent juridiskt militär personal i kategorin tjänstepliktiga. Detta innebär att samtlig personal omfattas av folkrätten i händelse av beredskapshöjning och mobilisering. Denna konstruktion gör att viss civil personal växlar mellan att vara både civil och militär personal, precis som delar av personalen på A1-funktionen i Luftstridsskolans stab.
Den militära professionen är på så sätt unik. Den bygger inte bara på ett specifikt yrkeskunnande, utan i lika hög grad på god sammanhållning, samarbete, ett inkluderande och respekt. Alla som arbetar i Försvarsmakten, oavsett nivå, anställningsform eller kategori, utgör en nödvändig kugge i organisationen. Samtliga är en del av den militära professionen och har i grunden samma uppdrag: Att försvara Sverige och landets intressen, vår frihet och rätt att leva som vi själva väljer. Tillsammans bidrar alla till att helheten fungerar vilket är avgörande för att nå största möjliga operativa effekt.
Och för Åsa och hennes kollegor fortsätter flygvapenövningen och fler spelade moment ska lösas.
Dödsrapporter kan behöva skrivas, även om personerna är figurerade och kontakten med sjukhuset etableras även om läkaren i detta fall spelas av en övningsledare.
— Man får sig en tankeställare och en påminnelse om vad det är för situationer som vi i värsta fall ska och förväntas kunna lösa, säger Åsa.
Kollegan Helena fortsätter:
— Det är väldigt roligt att vara en del av det stora kugghjulet. Eftersom vi hanterar personalfrågor så får vi veta väldigt mycket och vi spelar en viktig roll, säger hon.