Lapplandsjägarbataljonen består av två insatskompanier som utgår från Kiruna och Gällivare, ett bevakningskompani som utgår från Pajala och en flyggrupp som leds som en egen enhet under bataljonsstaben. Till skillnad från förra årets övning, då respektive förband övade i sina egna områden, samlades i år hela bataljonen tillsammans på Kalixfors skjutfält utanför Kiruna.
Under tisdagen ryckte befälen in och påbörjade muntliga stridsövningar inför de kommande momenten ute på fältet. Under torsdagsmorgonen anslöt soldaterna och kastades genast in i en omfattande sjukvårdsutbildning för att sedan övergå till momentövningar utformade efter soldaternas olika befattningar. Stationsvis genomfördes utbildning samt uppfräschning av tidigare kunskaper inom bland annat vapenhantering, integrering av skyttegrupp och hundförare, fordons- och sambandstjänst.
– Vi har haft ett väldigt bra stöd av externa instruktörer från A 9 som varit ansvariga för flera av våra utbildningsstationer; Brukarutbildning AK4, kulspruta, pistol, granatgevär, sjukvårds- och fordonstjänst, berättar övningsledare major Mats Drugge.
TILLFÄLLIG VÄGBAS
Lapplandsjägarbataljonens flyggrupp passade under övningen på att samverka med kommun, polis och räddningstjänst. En tillfällig vägbas upprättades på den gamla Nikkaluoktavägen där flyggruppen landade ett enmotorigt flygplan. Där informerades sedan de inbjudna gästerna vilka förmågor flyggruppen kan bidra med vid civil verksamhet. Exempelvis vid ett eftersök där de kan täcka stora områden på kort tid eller under skogsbrand eller översvämning där de kan lokalisera farbara vägsträckor och leda marktransporter till rätt område. Ombord finns även ett system för att ta bilder från luften som i realtid laddas över till en server med tillagda GPS-koordinater så markpersonal kan se exakt var bilden är tagen.
– Några gånger har vi använt maskinerna vid eftersök. Det har hänt att vi flugit slingor under flera veckor utan framgång, men ibland så har vi även lyckade utgångar. Och eftersom vi i flyggruppen använder samma sambandsutrustning som polis och räddningstjänst så pratar vi också samma språk, berättar Robert Nilsson, pilot och ställföreträdande flyggruppchef.
På den högst marginella start- och landningsbanan som utgörs av den gamla Nikkaluoktavägen taxar flygplanet sedan ut och gör sig redo för start. Motorn ökar i varv och det går fort för piloten att få upp planet i luften på den korta vägsträckan. Därmed är den tillfälliga vägbasen upplöst.
VITTRING - ETT OVÄRDERLIGT HJÄLPMEDEL
När Hemvärnet genomför sina huvuduppgifter, att bevaka och beskydda skyddsobjekt, ingår det allt oftare en mycket hjälpsam och pålitlig komponent; hunden tillsammans med hundföraren. Tillsammans utgör de ett många gånger avgörande arbete, inte minst vid eftersök. Hundens nos sägs vara flera tusen gånger känsligare än människans, vilket i de här sammanhangen kan vara skillnaden mellan liv och död. Förmågan att kunna ge en förvarning genom att markera ljud, vindvittring och spår av människa i vitt skilda miljöer alla tider på dygnet är ojämförbar även med de mest avancerade mätinstrument. Men viktigt är också samarbetet mellan hunden, hundföraren och skyttegruppen.
Många gånger jobbar skyttegrupperna för sig och hunden tillsammans med hundföraren för sig. Men den verkliga vinningen fås genom samarbete. Men det ställer också frågor; Vilka krav kan en skyttegrupp ställa på hundföraren? Och hundföraren måste få en förståelse för vad skyttegruppen vill ha och hur man ska uppträda för att i sin tur inte röja skyttegruppen.
– Jag har tidigare gått som gruppchef, men detta är första gången med hund. Bra för oss som skyttegrupp att se hur hunden jobbar och på vilket sätt vi kan samarbeta och vi har fått lära oss alla tecken från hundföraren. Otroligt effektivt, ett ovärderligt hjälpmedel, säger gruppchef Robert Olsson.
Skyttegrupperna har tillsammans med hundar och hundförare genomfört en rad moment, exempelvis genomsök, patrullslingor och eldställningar där hunden agerat sensor och snabbt kan markera exakt riktning på ljud från motståndaren som sakta försöker smyga sig allt närmare.
DEN STORA SAMMANDRABBNINGEN
Under lördagen övergick befattningsövningarna till en större sammansatt övning så att alla funktioner inom kompaniet får verka, från kompanichef till enskild soldat. Insatsplutonerna fick uppgiften att ta ett objekt med understöd av granatgevär. Under framryckning med en anfallssträcka på drygt en kilometer hamnade de i stridskontakt med stridsfordon. Under momentet kunde även hela sjukvårdskedjan övas, från skadeplats till kompanisamlingsplats där sjukvårdsgruppen förberett för vidare transport bakåt från krigszonen. Bevakningskompaniets patruller stötte även de på motståndare som försökte ta sig in mot ett skyddsobjekt. Efter intensiva eldstrider med smattrande kulsprutor kunde de konstatera att hotet var avvärjt och beredskapen kunde återgå till det normala.
– Den sammansatta övningsdelen är ett kvitto för soldaterna på vad de har lärt sig och få se att det fungerar och vart i systemet de passar in, säger överstelöjtnant Thomas Hagman som besöker övningen i sällskap med kollegor från Rikshemvärnsavdelningen.
Första juli löser Thomas Hagman av Anders Ahlin som chef för Lapplandsjägargruppen.
– Nu har vi varit här med Rikshemvärnsavdelningen, utan avsikt att det skulle vara någon början till överlämning, men samtidigt kan man inte låta bli att stöta och blöta lite i det spåret. Det är roligt att komma hit och se hur hemvärnet har utvecklats sen jag var här sist, och det är stor skillnad, kul att se. Det stora problemet är den långsiktiga personalförsörjningen, i första hand på hemvärnsförbanden, men även i utbildningsgruppen. De kommande fyra till fem åren kommer det märkas tydligt och det krävs stora insatser för att öka rekryteringen och täcka kommande pensionsavgångar. Jag ser verkligen fram emot att få komma upp hit och ta tag i det här sakerna, säger Hagman.
POSITIV ANDA
Återstoden av lördagkvällen och söndag bestod av vård och återhämtning. Kompanierna återvänder hem och övningsledaren, major Mats Drugge sammanfattar övningen;
– Det har gått över förväntan. Förbandet har verkligen visat en positiv anda och jag tycker vi har fått till bra utbildningssituationer. Vi har inledningsvis övat soldaterna i deras olika befattningar och avslutade sedan med en tillämpad sammansatt övning där vi övade systemet kompani i full skala.