Klockan är 00.21 och i Kapellskärs hamn är det tyst och stilla. Ett kryssningsfartyg passerar på håll och denna söndagsnatt ligger större delen av samhället och sover. Men hos andra amfibiebataljon råder febril aktivitet, uppgiften från högre chef är solklar – ta Kapellskär hamn. Efter ordergivning ges kommandot framåt och stridsbåtarna susar kort därefter fram bland kobbar och skär, i skydd av mörkret. Allt verkar lugnt och stilla i hamnen. Truppen kliver i land. Snart visar sig motståndaren och striden är ett faktum.
En hamn som Kapellskär hamn är komplex att ta då det finns många ställen och vinklar som amfibiesoldaterna behöver ha koll på. Byggnader, trappor, ramper, lastbilar och containrar erbjuder både möjligheter men utgör även risker. För att lyckas krävs därför en noggrann planering men framför allt en förmåga hos den enskilde soldaten, hela vägen upp till kompanichef, att kunna anpassa sin plan allt eftersom striden fortskrider – men aldrig släpps slutmålet ur sikte. Efter att byggnader genomsökts, områden säkrats och skadade transporterats bort fick amfibiebataljon återigen kontroll över Kapellskär.
Amfibieförbanden verkar där land möter hav
Hamnen i Kapellskär är en av få stora hamnar som kan ta emot större fartyg i Stockholmsområdet. Av denna anledning är den intressant för en angripare som vill föra iland trupp eller tung materiel. Därför är det viktigt att amfibieförbanden får öva i områden som Kapellskär. Genom att öva i de miljöer som vi ska kunna skydda ökar vi vår förmåga, och gör det svårare för en motståndare att genomföra sina planer. En av målsättningarna i övning Swenex är just att öva på att försvara det svenska territoriet och våra intressen, samt utveckla vår förmåga till väpnad strid – det var precis vad andra amfibiebataljon gjorde i Kapellskär.