– Just nu har vi till exempel 60 soldater ur 22:a hemvärnsbataljon som hjälper till vid branden i Sala och en helikopter som vattenbombar. I går hade vi både personal och helikopter i Västerhaninge plus en UAV med värmekamera som användes för att hitta pyrande brandhärdar, säger överstelöjtnant Miguel Riera på Försvarsmaktens insatsstab.
Vanligtvis vänder sig räddningstjänsten till militärregionerna med begäran om stöd och militärregionen fördelar då de resurser de har, till exempel hemvärnspersonal eller bandvagnar. Behövs det vattenbombas, får räddningsledaren lämna en formell begäran till insatsstaben som om resurser finns tillgängliga ger order till flygvapnet.
– Under flygvapenövning 18, marinövningen Swenex och arméövningen Våreld som hölls under maj månad var det relativt enkelt, då hade vi mycket resurser tillgängliga. Nu är det lite värre, vi måste se till antal tillgängliga flygtimmar och dessutom väga av mot annan skarp verksamhet, säger Miguel Riera.
Försvarsmakten är skyldig att delta i räddningsinsatser om det finns lämpliga resurser och om deltagandet inte allvarligt hindrar den vanliga verksamheten. Det följer av lagen mot skydd mot olyckor, LSO.
Sverige är uppdelat i fyra militärregioner som har varsin stab. Vid nationella kriser leds och samordnas insatserna av staben i den militärregion där krisen skett.
– Utmaningen är samordna insatserna. Räddningstjänsterna är ju regionala och har ingen nationell samordning sinsemellan. Så vad gör man om det pågår tre stora bränder i olika delar av landet samtidigt? Då är det upp till oss att försöka prioritera. Vårt sätt att informera räddningstjänsterna om detta går genom MSB, säger Miguel Riera.
Under sista tiden har Försvarsmakten hjälpt till vid bränder i Kyrksten, Eden, Svängsta, Asphyttan, Risveden, Kolsva, Tyresö, Västerhaninge och Sala.