– Det är nu när det blir praktik som jag verkligen lär mig, konstaterar kadett Cerise Bauer, AROK 1. Om jag till exempel kommunicerar på ett sätt som plutonen inte förstår får det tydliga praktiska konsekvenser för våra möjligheter att lösa tilldelad uppgift. Något som jag direkt måste hantera som chef och ledare.
Lärande ledarskapsövning i fält
Kadetterna har under några dygn genomfört en ledarskapsövning i fält med huvudsyftet att reflektera över eget och andras ledarskap och agerande, såväl i rollen som chef som gruppmedlem. Under övningen har intensiteten i tilldelade uppgifter varierat liksom tillgången på mat och möjlighet till vila och återhämtning. Lufttemperaturer på dryga 30 plusgrader och mycket hög brandrisk i terrängen har också påverkat såväl individ som verksamhet.
– Övningen har inte fokus på prestation utan lärande och utveckling, förklarar övningsledare Arne Svensson. Här får kadetterna möjlighet att omsätta den tidigare teoretiska utbildningen om hur individer och grupper fungerar till praktisk erfarenhet och fördjupad kunskap där miljön, uppgiften och de praktiska förutsättningarna påverkar hur man kan utöva ledarskap.
Tiden upplevs gå olika fort
Kadetterna Per Larsson och Henrik Andersson, AROK 1, övades som plutonchef respektive ställföreträdande plutonchef för sina kurskamrater under övningens inledning. De fick hantera en hyfsat intensiv inledning med bland annat snabbmarsch, upprättande av förläggning och en första skydd- och bevakningsuppgift.
– Det är verkligen lärorikt att känna hur det är agera plutonchef, konstaterar Per Larsson. Tiden går olika fort på soldat- och chefsnivån! Våra kamrater upplevde förmodligen en del väntan, medan tiden gick väldigt snabbt för oss som kontinuerligt hade mycket att tänka på i vår planering framåt.
– Vi ville att truppen skulle känna att de hade att göra så vi valde att delegera mycket till gruppcheferna, tillägger Henrik Andersson. Det kändes som om det fungerade bra.
Det bedrägliga lugnet
En lugn natt utan incidenter övergår i dag. Sömnen har för de flesta varit någorlunda, men kaloriintaget det senaste dygnet ligger på minus. Värmen börjar kännas tryckande och talrika flugor och getingar surrar envist kring plutonen. Förutom en tillkommande spaningsuppgift är det post- och patrulltjänst samt förstärkning och förbättring av förläggning och eldställningar som gäller. Alla väntar på att något ska hända, men man vet inte vad, och inte när. En vanlig situation i ”skarpt läge” där tristessen snabbt kan infinna sig, och som ställer sina speciella krav på plutonsledningen vad gäller motivation och engagemang hos truppen. Plutonchefsskapet har roterat vidare till kadetterna Cerise Bauer och Mathias Rönn, AROK 1.
– Det är definitivt en utmaning att hålla truppens motivation uppe när det inte händer så mycket och vi har knapphändig information från högre chef, konstaterar Mathias Rönn. Vi har försökt att vara aktiva och har fattat beslut ändå inom rimlighetens gräns. Vi tänker att det är bättre att det händer något än ingenting alls, och det finns alltid saker att förbättra vad gäller grupperingsplatsen och det egna skyddet till exempel.
– Vi har också valt att vara aktiva i kommunikationen och informera gruppcheferna kontinuerligt utifrån det vi vet så att grupperna känner delaktighet i rådande situation, tillägger Cerise Bauer.
Hur har vi det nu?
Någon gång per dygn ”fryses” övningen för gemensam reflektion i plutonen. Hur har ledarskapet fungerat? Hur har jag som gruppmedlem agerat och bidragit? Hur går arbetet i plutonen? Vad kan vi göra bättre? Cerise och Mathias får återkoppling på sitt chefs- och ledarskap där särskilt deras aktiva kommunikation med personliga besök ute hos grupperna har uppskattats och skapat förtroende, liksom tillämpningen av uppdragstaktik där de upplevs ha nyttjat plutonens kompetens utan alltför stor detaljstyrning.
– För mig är det en självklarhet att nyttja den kompetens som finns i plutonen, särskilt när vi får en uppgift som inte ligger inom om mitt eget fackkompetensområde, förklarar Cerise. Det finns ingen prestige i det bara för att jag är i plutonchefsrollen.
Från manskap till befäl – det mentala klivet
Efter en natt och dags plutonchefsskap för Cerise och Mathias är det dags att rotera chefer igen. En viktig erfarenhet är att det är krävande på ett helt annat sätt, framförallt mentalt, än att befinna sig på soldatnivån.
– Min bild av plutonsledning har definitivt förändrats, konstaterar Mathias. Istället för att på soldatnivån invänta en order, bli tillsagd vad du ska göra och sedan utföra just det gäller det att hela tiden tänka framåt, helst ligga flera steg före med olika alternativ, och sen kunna på ett begripligt sätt få ut det du har i ditt huvud till plutonen som ska lösa uppgiften!