Det nämns inte så ofta, men att öva på värdlandsstöd är en viktig del i den svenska försvarsfilosofin. I en värld i förändring är samarbete och interoperabilitet med andra länder grundläggande. Under Trident Juncture 2018 övas värdlandsstödet på Norrbottens flygflottilj, F 21, i Luleå. Att ta emot utländska flygförband, och tillse att de kan operera fullt ut i den utsträckning den övade hotbilden kräver, ställer krav på värdlandsstödet.
– De största utmaningarna har legat i analysen av svenska krav och rutiner respektive det som gäller för Nato. Vad skillnaderna är och vad det i sin tur betyder för F 21 och det stöd vi ska ge, säger Christoffer Edin som är chef för värdlandsstödet.
Totalt baserar cirka 400 personer från det amerikanska flygvapnet och Nato på F 21 under de tre veckor som övningen pågår. De flesta kommer från 480:e taktiska stridsflygdivisionen, vilken normalt baserar i tyska Spangdahlem. Med sig har de 18 stycken F-16-flygplan och bland annat 27 lastbilar och ett transportflygplan med reservdelar och diverse kringutrustning.
Vajer över banan
Ett tydligt exempel på att gästernas krav skiljer sig från de svenska är det faktum att det ska finnas en vajer i slutet av landningsbanan som ska kunna fånga upp F-16-flygplanet om något går fel med exempelvis bromsar.
– Vi har sedan tidigare gjutit betongfundament för detta, som amerikanernas så kallade bromsvagnar som håller vajern kan bultas fast i, säger Roger Mannberg, som är ställföreträdande chef för värdlandsstödet.
Andra exempel på sådant som kan skilja mellan olika nationer, både regelmässigt och rent praktiskt, är spänningar och frekvenser till den materiel som används, samt nivå på flygplatsräddning och banhållning.
En fråga som dök upp innan övningen började handlade om de amerikanska flygplanens facklor och remsor, som kan släppas ut för att vilseleda fiendens robotar eller radar. Om någon av dessa skulle ”klicka”, det vill säga inte antändas som den ska, skiljer det sig då hur dessa ska hanteras och destrueras vid landning jämfört med ett liknande scenario för ett Gripenflygplan? Frågan löstes i samverkan med ett annat svenskt förband.
– Det har gått snabbt att komma på plats och få allt att fungera. Att kunna flyga direkt när vi kommit hit är en stor bedrift. Svenskarna är fantastiska värdar, säger divisionschefen för 480:e stridsflygdivisionen, Michael Richards.
Lufttankning
Utöver stridsflygdivisionen har också två lufttankningsdivisioner landat in på Sveriges nordligaste flygflottilj. 134:e lufttankningsdivisionen från Tennesse Air National Guard och 171:a lufttankningsdivisionen från Pennsylvania Air National Guard har med sig varsitt lufttankningsflygplan av modellen KC-135. Att kunna tanka stridsflygplanen i luften är en kritisk förmåga när målet för uppdraget ligger långt bort eller då uppdraget av andra skäl tar lång tid i anspråk. Att öva denna förmåga är således en del i Trident Juncture.
Edin och Mannberg är två av fyra personer som roterar på funktionen för värdlandsstöd för att det dygnet runt alltid ska finnas någon på plats för att ta emot ärenden som dyker upp. Till sitt stöd har de sedan hela F 21:s samlade resurser, däribland säkerhets- och underrättelsefunktionen, hälsoenheten, fälthållning, räddningstjänst, logistik och inte minst en grupp som går under namnet ”Real Life Support, RLS”. RLS är en genomförandegrupp som rent handfast utför det som behöver åtgärdas. När en av amerikanernas hyrbilar gick sönder och blev stående på ett olämpligt ställe var det genomförandegruppen som tog över ärendet. De flyttade den, hanterade kontakterna med hyrbilsfirman och såg till att bärgare kunde komma in på basen och hämta bilen.
Utökad bevakning
Även om det i värdlandsstödet ryms många bitar, är det utåt sett skydd och bevakning som syns och märks mest. Basens bevakning är förstärkt och det militära skyddsobjektets yta har utökats.
Att genomföra värdlandsstöd på det sätt som nu görs på F 21 innebär för Sverige att Försvarsmakten upprätthåller och utvecklar förmågan att snabbt ta emot och ge stöd av internationella samarbetspartner – nog så viktigt om det någon gång skulle behövas i ett skarpt läge.
Utöver de flygande förbanden finns också en sambandsgrupp från Nato på plats för att bland annat upprätta infrastruktur för samband. Även internationell övningsledning har landat in.
Stämningen är mycket god på F 21 bland både svenskar, amerikaner och den Natopersonal som ingår i övningsledningen, däribland tyskar, ungrare och litauer. Faciliteterna och samarbetet fungerar bra. Så bra att det finns tid att fokusera på helt andra saker.
– Jag ska besöka polcirkeln när jag är här och jag har hört att chokladen är väldigt god i Sverige, säger flygmekaniker Deema Alnaama på 52:a underhållskompaniet från Spangdahlem.