Jämtlands skogar står åter i brand. Men den här gången är det intensiva höstfärger som lyser upp omgivningarna. Samt en hel del eldstrider. Fältjägarbataljonen har genomfört sin årliga krigsförbandsövning med närmare 350 soldater som väl bestått proven avseende sin användbarhet inom totalförsvar och huvudverksamhet; att kunna hantera olika former av väpnad strid.
Målet för årets krigsförbandsövning var en ökad förmåga att samordna hemvärnsberedskap och åtgärder vid hemvärnslarm, bevaka och skydda flertalet förbindelser och skyddsobjekt, exempelvis broarna till Frösön och flygplatsen samt att bedriva underrättelseinhämtning. Nytt för övningen var tillvägagångssättet vid mobiliseringsskedet. Istället för att mobilisera i centralförråd så arbetade bataljonen efter en fiktiv mobiliseringsplan.
– Vi upprättade flertalet utspridda mobiliseringsplatser med tillhörande chefer där personal snabbt kunde genomföra uthämtning av vapen och uppfyllnad av reglementerad utrustning och sedan fortsatta direkt ut för att börja lösa sina uppgifter. Den kedjan övas inte så ofta och vi är väldigt nöjda med genomförandet som fungerade över förväntan, berättar kapten Ronnie Heidenborn, stabschef vid Fältjägarbataljonen.
Nytt var också 145:e underrättelsekompaniets uppgifter. Allt som oftast består uppgifterna av att spela fientliga övningsscenarion. Men den här gången övas de istället som en tillgång till bataljonen för underrättelseinhämtning.
– Vi har haft ett nyttigt och bra samverkansutbyte med övriga kompanier. Bland annat har det lett till ett antal identifierade personer på bild och ett antal fordon att hålla extra koll på i området, berättar Per Johnsson vid sambandscentralen vid underrättelsekompaniets stabsplats.
De identifierade personerna och fordonen är i själva verket övningens motståndsstyrka, 20 personer inlånade från Medelpadsbataljonen och Södermanlandsbataljonen och som delades upp i mindre grupper för att störa kompanierna.
– De har gjort ett jäkligt bra jobb! Bland annat som demonstranter och gangstergäng, genomfört sabotageförsök, inbrott och eldstrider mot ett antal broar och skyddsobjekt, berättar kapten Joakim Lundgren, kompaniövningsledare.
Stridskontakt
Överfallet vid ammunitionsförrådet resulterade snabbt i egna skadade, men truppen tog sig i skydd och kunde därifrån försvara sig. Kompanichefen beordrade förstärkning med en pluton och genomförde sedan ett samordnat anfall och kunde ta tillbaka terrängen. När krutröken skingrades återvände plutonerna med de egna skadade samt en gripen motståndare till förläggningen, där sjukvårdstältet var upprättat och kokgruppen var beredd att leverera lunch.
Senare genomfördes ett bataljonsgemensamt övningsmoment då hela motståndsstyrkan samlades på en plats. En mindre enhet attackerade skyddsobjektet där två kompanistaber var stationerade. Motståndarna backade och drog på så vis ut det försvarande förbandet. Samtidigt anföll motståndarsidans huvudstyrka in i byggnaden från andra hållet där de barrikaderade sig och höll staberna som gisslan.
– Vårt kompani fick order om att hjälpa grannkompaniet i deras område. Vi försökte kontakta staben utan framgång. Till slut fick jag kontakt med chefen för grannkompaniet som sa att vår stab var utslagen och att byggnaden var barrikaderad. När vi kom fram var det ett urartat tumult. Men tillsammans löste vi uppgiften, berättar Sonny Stolth, ställföreträdande kompanichef 144:e bevakningskompaniet.
Tillsammans kunde bataljonens kompanier rensa byggnaden och ta tillbaka området.
– Vi har kunnat öva förband i helhet utan avbrott. Såväl sjukvård som vår egen kokgrupp. Vi har fått uppgifter kontinuerligt av bataljonsstaben och när vi börjar öva i helhet så utvecklas funktionerna enormt, säger kapten Henrik Moralo, kompanichef 141:a insatskompaniet.
Kapten Moralo fortsätter:
– Till exempel vår sjukvårdsgrupp, de har jobbat hårt med att ta emot skadade. De har även fått in för många skadade samtidigt, så de måste börja prioritera. Vi har våra ledningsresurser som på allvar får börja leda under rörlig strid. Och sen så har vi underhållet som kör ammunition framåt och skadade bakåt. De får börja jobba på riktigt, det blir inte som vanlig övningsverksamhet, utan de jobbar i förband, det tycker jag är jättebra.
VARIATION OCH SAMARBETe
Johnny Eriksson har tillhört 143:e insatskompaniet sedan 1991 och upplever att övningarna snäppat upp rejält och att övningsmomenten får allt större variation.
– Jämför jag med tidigare övningsår så blandar vi oss mer med de civila nu, vilket leder till att vi måste ta hänsyn till det på ett annat sätt än förut. Då kanske man kunde stöta på en bärplockare i skogen någon gång ibland, men nu är vi ju mitt bland folk och rörelse och övar. Det är högre tempo, ibland jobbigt men väldigt roligt och utvecklande. Bra också med möjligheten att öva med hund i större utsträckning. Med mer variation i övningsmomenten och samarbete mellan funktionerna utvecklas förbanden snabbare, säger Johnny Eriksson.
Under sommaren har bataljonen arbetat under högtryck genom sitt aktiva deltagande vid sommarens omfattande skogsbränder och eftersök efter försvunna personer. Något som kommer uppmärksammas med en ceremoni 27 oktober vid Stortorget i Östersund.