I förra veckan när temperaturen letade sig ner till nollan var det åter igen dags för oss att bege sig ut till den plats vi gillar mest, skärgården, och den kan och ska vi försvara. Vid en första anblick verkar den stor, men studerar du den närmre finns det få vägar in till land för större fartyg. Det är där och i övriga skärgården vi är som bäst.
Med hjälp av våra sensorer kan vi upptäcka en motståndare på och under ytan, för att därefter avfyra det vapensystem som ger mest effekt. Vi verkar i det dolda fram till att minan sprängs eller roboten avfyras. Det gör att en motståndare aldrig kan bortse från oss.
– Det är när vi kombinerar våra vapensystem som vi blir som farligast för fienden, och det är med hjälp av dem vi hejdar en motståndare från att fortsätta in i vår skärgård. Under hösten har vi utvecklat vår min- och robotförmåga samt utbildat flertalet skjutledare på båda systemen, säger major Johan Wallin chef för 17:e bevakningsbåtkompaniet, ett krigsförband inom Amfibieregementet.
Under utbildningen har flertalet robotar avfyrats och minor sprängts.
– Det är viktigt att vi får öva skarpt med vår personal. För det är när personalen ser att systemen fungerar gång på gång, som det byggs förtroende för att vi har vapensystem som är tillförlitliga, och fungerar som det är tänkt den dag de ska användas, säger Johan.
Under en längre tid har robotförmågan varit stationerad på ostkusten och förmågan till att minera på västkusten. I och med höstens övningar har vi nu tagit ett första steg i att etablera både min- och robotförmågan på så väl ost- som på västkusten.