Ett år som befälhavare för Sektor Väst i Mali

Den maliska flaggan vajar i takt med FN:s flagga och några planterade träd bryter av den beigeröda sanden utanför Sektor Väst högkvarter på Supercampen i Timbuktu. För ett år sedan stod brigadgeneral Stefan Andersson på samma plats och tog befälet över Sektor Väst som är en av tre sektorer som delar upp FN:s fredsinsats i Mali, Minusma. Mycket har hänt sedan dess och nu blickar han bakåt på en tid fylld av utmaningar och erfarenheter, men också med ljusglimtar som ger hopp om fredsinsatsen och Malis framtid.

– Mali har förutsättningarna att bli ett stabilt land igen, men det finns fortfarande komplexa problem där det krävs mer från olika håll för att det ska lösa sig, inte minst från det politiska ledarskapet, säger han.

Yta större än Sverige

Inberäknat Stefan Andersson så finns det totalt elva svenskar som arbetar på staben på Sektor Västs högkvarter. Precis som kontingenten Mali 09 arbetar och bor de elva svenskarna på supercampen och fyller olika stabsfunktioner. Men som för alla i FN är målet detsamma – främja fredsprocessen.

Den västra sektorn täcker en yta som är nästan lika stor som Sverige och styrkan på plats är drygt 3 800 soldater. Geografin varierar med allt från gröna skogar i söder till vidsträckta ökenområden i norr.

– Den utbildning som vi får räcker väldigt långt och det öppna och positiva ledarskapet som vi har i Sverige har varit väldigt enkelt att använda här i insatsområdet. När jag summerar året som varit så är det enkelt att påstå att vi gör skillnad och att FN:s närvaro är uppskattad av Malis befolkning.

Nationer som ingår med förband i sektorn är, förutom Sverige, Burkina Faso, Togo, El Salvador, Ghana, Liberia, Bangladesh, Elfenbenskusten, Nigeria och Egypten. Varje land har ett visst ansvarsområde och specifika förmågor. I och med att många kulturer blandas innebär det olika erfarenheter och synsätt och därmed stora utmaningar.

– Det finns mycket som vi svenskar kan lära oss från andra kulturer och det gäller att vi ser saker utifrån olika perspektiv, med det kan vi få bästa resultat.

Små och viktiga steg

Året som gått har präglats av flera attacker och säkerhetsläget är komplext och oförutsägbart. Trycket från FN på Minsuma har ökat och det är viktigt att få fredsprocessen att gå framåt och att skapa stabilitet i Mali.

– Det har varit ett intensivt år. Vi har förlorat soldater (inga svenskar, reds. anm.) och i mina möten med soldater som varit i strid och förlorat sina kamrater så blir det tydligt att en del situationer går det aldrig att förbereda sig på och som gnager rejält.

För att besvara frågan om vilka ljusglimtar som finns i landet så hämtar Stefan ett papper med siffror och statistik. Dessa siffror visar flera förbättringar under de senaste sex månaderna, exempelvis minskad kriminalitet. Han lyfter även fram Moc- (gemensamma insatser mellan maliska armén och grupper som undertecknat fredagsavtalet) och DDR-processen (nedrustning, demobilisering och integration av före detta kombattanter) som små framgångar.

– Jag var med från början och byggde upp Mocen i Timbuktu. Nu har vi i Sektor Väst över 500 registrerade kombattanter som påbörjat DDR-processen. Jag har flera gånger talat med dessa och det känns väldigt tydligt att vi tagit flera steg framåt. Små steg sett i ett större sammanhang för att nå fred och stabilitet i Mali.

Blickar framåt och hemåt

Tjänsten som sektorchef var tänkt att sträcka sig ett år, men Stefan fick tidigt frågan om förlängning och nu har i huvudsak samtliga svenskar i staben fått förlängt i fyra månader. Fram till maj 2019 kommer de att arbeta i sektorn. Efter insatsen fortsätter engagemanget i Försvarsmakten och hemma väntar jobbet som övningsledare för nästa Försvarsmaktsövning, Aurora 2020.

– Övningsverksamhet är alltid roligt och utvecklande och jag följer planeringen på distans och ser fram emot att börja jobba med nya människor hemma i Sverige. Men jag trivs otroligt bra i Minusma, Sektor Väst och Timbuktu. Hade jag inte haft Aurora 2020 väntandes hemma så hade jag mer än gärna stannat minst ytterligare ett år, för så bra är detta – för det är riktigt på riktigt, avslutar Stefan.