Ammunitionsröjningsgruppen, eller EOD-gruppen som den egentligen benämns är baserad på I 19 i Boden men tillhör organisatoriskt Totalförsvarets skyddscentrum i Umeå. EOD står för Explosive Ordnance Disposal. Sedan amnestin infördes har gruppen fått ta hand om allt som ska destrueras i hela Norra militärregionen.
– Det är klart att det har varit en hektisk period men vi tycker det en inspirerande uppgift att kunna stödja Polisen och samhället med det här. Det är ju absolut inte bra att det ligger explosiva varor ute i samhället. Och dessutom ska man veta att sprängämnen innehåller giftiga ämnen som både är farliga att inandas och vidröra utan skyddsutrustning, fortsätter Anders Strömberg.
106 genomförda – 60 på kö
–Totalt har vi genomfört 106 insatser under amnestiperioden, eller 107 med den som vi genomför idag, och då har vi inte hunnit destruera allt som anmälts in ännu. Försvarsmaktens stöd har förlängts till 29 april, stödet var först begärt fram till 31 januari och vi har nog ett 60-tal ärenden som väntar, berättar Anders Strömberg.
Insatser över halva Sveriges yta
Gruppen som består av elva personer, officerare och soldater, har genomfört insatser från Kiruna i norr till Sundsvall i söder, från Jäckvik i väster till Haparanda i öster. Om man bara ser till avståndet från Kiruna till Sundsvall som är över 85 mil förstår man vilket enormt arbetsområde gruppen fått verka i. De flesta uppdragen är hämta och destruera sprängmedel som blivit liggande i förråd eller uthus, ofta har det legat i över 50 år.
– Förr hade man sprängmedel hemma till att spränga stubbar och stenar vid skogsbruk och lantbruk. Det kunde köpas i en vanlig järnhandel, berättar löjtnant Mikael Lundqvist, ammunitionsröjningsledare.
Fredagen den 15 februari genomförde gruppen sin 107:e insats när de åkte ut till en fritidsfastighet några mil utanför Boden. Fastighetsägaren Sven-Olov Lindström berättar att han gjorde sin anmälan till Polisen i oktober 2018.
– Det var min svåger som frågade om jag hittat dynamiten i uthuset. Efter att jag tittat igenom våra uthus och förråd hittade jag sprängämnet uppe på en takbjälke i ett av uthusen, jag tror det kan vara från 1940-1950-talet, säger Sven-Olov Lindström.
Noggrann hantering
Dagens uppdrag görs av ammunitionsröjningsledaren Mikael Lundqvist, med stöd av Adam Karlsson, ammunitionsröjningssoldat.
Efter att ha Mikael kontrollerat hur det ser ut på platsen klättrar han upp på en stege i uthuset. Först inspekterar han sprängämnet som ligger i en mycket sliten tygförpackning som visar sig innehålla cirka tre kilo av det nitroglycerinbaserade sprängämnet Nitrolit.
– Ren Nitroglycerin finns normalt i flytande form men har en fryspunkt redan vid 13 grader, när det är kallare än 13 grader kan kristaller bildas. Kristallerna är mycket känsliga att hantera. För att lösa upp kristaller av Nitroglycerin använder jag ett lösningsmedel, till exempel Aceton, berättar Mikael Lundqvist.
Han använder speciella handskar och andningsmask när han sprutar och häller aceton på kristallerna och försiktigt lyfter på Nitrolitstavarna, han kontrollerar också noggrant så att inga sprängpatroner finns i samma förpackning.
Destrueras på plats
Nitroliten lägger han sedan i en transportbehållare och flyttar den ned på sjön nedanför fastigheten. Ammunitionsröjningssoldaten Adam Karlsson förbereder sedan platsen på isen för destruktion. Han gör i ordning en bädd av björkved, trassel och diesel för att bränna upp sprängämnet.
– När man destruerar med metoden öppen bränning är risken för explosion obefintlig eftersom det inte kan bildas blir något gastryck. Det är en bra metod för oskadliggörande som är kontrollerad och inte kräver ett stort riskområde, avslutar Mikael Lundqvist.