Det är inte lätt att hitta och få en pratstund med soldaterna från Arméns jägarbataljon i Arvidsjaur. Inte mitt under en storövning som Northern Wind i alla fall. Det ligger liksom i sakens natur.
– Fiendeförbanden som har letat efter oss tror att vi svävar över snön, vi lämnar ju inga spår efter oss, säger stabschefen Mikael Samuelsson, och lägger snabbt till:
– Men jag kan dementera det där med att vi svävar.
Nergrävda
Tack vare 23:e jägarplutonen – som skickar en snöskoter med pulka – blir det ändå ett möte med de värnpliktiga jägarsoldaterna, som ryckte in i juni i fjol.
Från några mil norr om Säivis går färden vidare över myrar, stock och sten tills snöskotern plötsligt stannar mitt i lägret och allt först är väldigt förvirrande
Var kom de ifrån; soldaterna och alla tälten?
– Vi gräver ner oss i snön, även snöskotrarna, vi gräver ner allting för att dölja alla onaturliga konturer och få en så jämn temperatur som möjligt för att inte bli avslöjade av värmekameror, säger stabschefen.
Speciella
Det är utan tvekan en tätt sammansvetsad grupp som tar emot. Med speciella egenskaper.
– Det här är individer med ett personligt driv som kan hitta motivation och en positiv anda att fortsätta att skida mil efter mil trots att de är trötta, blöta och hungriga och...allt är misär, säger plutonchefen.
Några meter från honom står värnpliktiga soldaterna Karl Gustav Gérnyi och Adam Nilsson. Läget är lugnt nu och plutonen ska snart kliva ur övningen.
Adam:
– Jag var förberedd på att det skulle vara jobbigt och kallt och mörkt, men det går ändå inte riktigt att föreställa sig hur det väl är när man är ute en vecka och allting är blött och...
Karl Gustav fyller i:
– Samtidigt, när man väl är inne i det känns ändå allting rätt okey efter ett tag. Men nu vill man bara sitta torr och varm framför teven.
Under armétaktisk chef
Arméns jägarbataljon klev in i Northern Wind med en skvadron: tre jägarplutoner och en tross- och stabspluton.
Organisationen innehåller en främre operationsbas för transporter in och förnödenheter och försörjning. Skvadronen leds av bataljonsstaben från hemmaplan i Arvidsjaur.
Hela bataljonen lyder därutöver direkt under armétaktisk chef – som under Northern Wind sitter i Boden och där bataljonen har ett samverkanslag som pratar direkt med honom och hans stab.
Alla håller de tummarna för att så många som möjligt av de 126 värnpliktiga jägarna som ryckte in förra sommaren ska fortsätta mot officersyrket.
– Jag ska börja på officersprogrammet i höst, säger Karl Gustav.
– Jag ska leva lite först. Sen får jag se, säger Adam.
Enorm skillnad
Men just här och nu ute i skogen nöjer de sig med vetskapen att de har en framgångsrik vecka bakom sig. De är dessutom rörande överens med sina befäl om att gruppen inte bara utvecklats sen inryckningen utan även under den senaste veckan.
– På slutet har alla ingående delar som vi har fått lära oss verkligen ställts på prov och vi gör det mycket bättre nu när det är på riktigt, säger Karl Gustav.
Plutonchefen nickar instämmande:
– Det är en enorm skillnad. Under grundutbildningen utbildas soldaterna på att göra det perfekt hela tiden. När de kommer ut i verkligheten upptäcker de att det inte alltid är möjligt att göra allt perfekt inom de tidsramar som ges. De inser att man ibland måste ta risker för att kunna leverera en viss effekt.
Duktiga skidåkare
Uppdragen har varit många och skiftande. Initialt handlade mycket om indirekt eld.
– Våra soldater är fantastiskt duktiga på att skida, de kan ta sig fram obemärkt flera mil tillsammans med en signalist, hitta ett högvärdigt mål och begära in indirekt eld.
Det har varit många och långa spaningsuppdrag också, parat med korta raider med stridsvagnsminor och granatgevär.
– Vi har haft observationsplatser som legat så nära motståndarna att vi hört när de har pratat. Då är man ganska nära, säger stabschefen Mikael Samuelsson.
Karl Gustav Gérnyi sammanfattar kort och koncist:
– Vi har inte blivit upptäckta så vi har gjort bra ifrån oss.
Muckresa
Northern Wind är på upploppet.
Sen väntar högvakten.
Därefter vård och inlämning av materiel.
Och sen är det muck.
– Vi åker till Rhodos på muckresa, säger Adam Nilsson.
Där behöver de inte gömma sig.
Bara de nu inte gräver ner sig i sanden av gammal vana.