Försvarsmaktens specialförband deltog som en del av samarbetet mellan Försvarsmakten, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning. Samarbetet bygger på lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning från 2006.
– Vi och polisen övar för att fortsätta utveckla vår och därmed Sveriges förmåga att möta storskalig terrorism. Det gör vi genom att med hög tillämpningsgrad träna på gemensamma rutiner. Och vi gör det regelbundet, både på det vi kallar förbandsnivå och på ledningsnivå, säger brigadgeneral Anders Löfberg, chef för Försvarsmaktens specialförbandsledning.
– De specialförbandsoperatörer som kan sättas in tillsammans med polisen för terrorbekämpning är mycket kompetenta, välövade och i internationell jämförelse mycket professionella. De är uttagna, utrustade och utbildade för att kunna verka i komplexa högriskmiljöer där det kan finnas gisslan, försåtmineringar, stora mängder skadade och mycket högt motiverade och farliga motståndare, säger Anders Löfberg.
Förutom att förstärka polisens taktiska förmåga med sammansatta och samtränade enheter av specialförbandsoperatörer med polismans befogenhet, kan Försvarsmaktens specialförband också stödja med såväl sjö- som helikoptertransporter, mycket kvalificerade sjukvårdsresurser, ledningsstöd, logistik och avancerad underrättelseinhämtning. Det gör det möjligt att hantera betydligt större och mer komplexa situationer. Till exempel scenariot med terrorister och gisslantagning ombord på ett fartyg som övades denna gång.
– Försvarsmakten och dess specialförband spelar en betydande roll i Sveriges förmåga att skydda oss mot terrorism och andra svåra situationer. Att öva tillsammans med bland annat polisen är nödvändigt för att på bästa sätt kunna hantera situationer som kan uppstå. Därför är den här typen av övningstillfällen så viktiga, säger försvarsminister Peter Hultqvist, som följde ett av övningsmomenten.
Samarbetet mellan Försvarsmaktens specialförband och Polismyndigheten stärker också Försvarsmaktens förmåga att genomföra operationer i den så kallade gråzonen, det vill säga i högre krisnivåer då samhället utsätts för svåra påfrestningar och gränsen mellan fred och krig är diffus.