Under förra veckan medaljerades större delen av FS 36 under högtidliga och trevliga former med Natos medalj för tjänstgöring i Afghanistan. För att tilldelas medaljen ska man ha tjänstgjort minst 30 dagar i Afghanistan, alternativt 60 dagars ackumulerad tjänstgöring. Efter medaljeringen bjöds det på Swedish fika i form av kaffe, kanelbulle och kakor.
Insatsen fortsätter
Allt som oftast tycks det dock fortfarande vara en vanlig missuppfattning hemmavid att Försvarsmakten och Sverige lämnade Afghanistan i samband med att Isafinsatsen (International Security Assistance Force) avslutades under 2014.
Det svenska bidraget må vara personellt marginellt då det endast består av ett 30-tal individer, men uppgifterna är både omfattande och mångfacetterade. Uppdraget är att bistå de afghanska säkerhetsstyrkorna med utbildning, rådgivning och stöd för att stärka förmågan att själva hantera säkerheten i Afghanistan.
Det svenska styrkebidraget är spritt på flera platser och knappt hälften av FS 36 arbetar med rådgivning till afghanska armén, flygvapnet och polisen. Huvuddelen av svenskarna är baserade på den tyska basen, Camp Marmal, i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan och utifrån ett rådgivningsperspektiv är det den afghanska 209:e armékåren som får det mesta stödet. Några svenskar har sin bas i Kabul och en något mer udda befattning är förbandets helikopterrådgivare som tränar afghanska besättningar på Black Hawk-systemet i södra Afghanistan.
En insats vi löser tillsammans
Ungefär hälften av personalen har sin hemvist vid Ing 2. Men även Ledningsregementet, Högkvarteret, Luftvärnsregementet (Lv 6), Försvarsmaktens Telekommunikation och informationssystemsförband (FMTIS) och Blekinge flygflottilj (F 17) bidrar med personal.
För FS 36 närmar sig insatsen sitt slut och snart är ersättarna, FS 37, från Livgardet på plats för att överta uppgifterna som syftar till att de afghanska säkerhetsstyrkorna helt och hållet ska överta ansvaret för säkerhetssituationen i landet.