![Chefen Livgardet, överste Laura Swaan Wrede, besöker afghanistanstyrkan FS 37 i Mazar-i-Sharif.]()
Arméstabschef överste Dag Lidén och chef Livgardet överste Laura Swaan Wrede landar på Camp Marmal.
Foto: Henrik Eskilsson/Försvarsmakten
![Chefen Livgardet, överste Laura Swaan Wrede, besöker afghanistanstyrkan FS 37 i Mazar-i-Sharif.]()
Besök hos den tyska generalen Brötz på bilden syns även chefen FS 37 överste Niclas Niemi, arméstabschef överste Dag Lidén och chef Livgardet överste Laura Swaan Wrede.
Foto: Henrik Eskilsson/Försvarsmakten
![Chefen Livgardet, överste Laura Swaan Wrede, besöker afghanistanstyrkan FS 37 i Mazar-i-Sharif.]()
Överste Laura Swaan Wrede besöker det tyska fältsjukhuset där svensk personal tjänstgör.
Foto: Henrik Eskilsson/Försvarsmakten
![Chefen Livgardet, överste Laura Swaan Wrede, besökte afghanistanstyrkan FS 37 i Mazar-i-Sharif.]()
Ceremoni vid minnesplatsen på Camp Marmal.
Foto: Henrik Eskilsson/Försvarsmakten
![Chefen Livgardet, överste Laura Swaan Wrede, besöker afghanistanstyrkan FS 37 i Mazar-i-Sharif.]()
Kransnedläggning. Ceremoni vid minnesplatsen på Camp Marmal.
Foto: Henrik Eskilsson/Försvarsmakten
Den nuvarande styrkan i Afghanistan har varit på plats sedan i maj och ansvarigt förband är Livgardet.
– Som chef är jag stolt över Livgardets och övriga förbands personal som stödjer insatsen. En insats som ändrat karaktär och som fortsätter att förändras, säger Laura Swaan Wrede.
På plats i Afghanistan har chefen Livgardet träffat företrädare från förbandet och fått möjlighet att följa den dagliga verksamheten. Hon fick även möjlighet att träffa svenska rådgivare som jobbar utanför huvudcampen.
Minnesceremoni
För att hedra minnet av de fem svenskar samt en lokalanställd tolk som stupat under de år insatsen pågått, genomfördes under onsdagskvällen en ceremoni vid minnesplatsen på Camp Marmal.
Foto: Henrik Eskilsson/försvarsmakten
Livgardet förlorade under 2010 officerarna kapten Johan Palmlöv och löjtnant Gunnar Andersson, under ett uppdrag i Afghanistan.
Under minnesceremonin läste chefen Livgardet en dikt och höll ett personligt tal till de stupade. Efteråt stannade alla kvar för att gemensamt och enskilt reflektera och minnas sina stupade kamrater.