Av någon eventuell trötthet märks emellertid inget denna morgon - bara minuter efter att bilen lämnat hemmet på väg mot Arlanda sitter Micael Bydén med ett talmanus och plattan i knät:
– ”Kenraali”, ”amiraali”, ”reppu”, säger han högt för sig själv.
ÖB är på väg till Finland för att delta i bytet av försvarschef och ska hålla ett tal i samband med en lunch.
Att han vill kunna tilltala de deltagande generalerna och amiralerna på finska kan man förstå men ”reppu”?
– Det betyder ryggsäck, säger Micael Bydén.
– Jag har köpt en till den avgående försvarschefen Jarmo Lindberg som jag tänkte ge honom i avskedspresent. Den är fylld med prylar som han kan ha nytta av som pensionär.
ÖB är den ende utländska gästen som är inbjuden att närvara vid ceremonin. Det värdesätter han mycket och han tvekade inte en sekund att byta shortsen mot uniformen, semestern till trots:
– För mig är det en självklarhet att åka till Finland. Med tanke på hur långt vi kommit i vårt försvarssamarbete är det här lika viktigt som ett chefsbyte på hög nivå i Sverige.
En komplex uppgift
Som överbefälhavare är han van vid att ledigheten delas upp. Det kommer med uppdraget. Tidigare i sommar har han varit på ett försvarschefsmöte på FN i New York och precis efter att han gått på ledighet fick Försvarsmakten regeringens uppdrag att räkna på vad den framtida ekonomin:
– Man ska komma ihåg att Försvarsberedningen lämnade sin rapport i slutet av maj så vi har väntat på att få den här uppgiften, men vi har inte suttit stilla. Vi påbörjade beredningen mot rapportens ambitioner och given ekonomi. När vi sedan fick den kunde vi konstatera att den är mer komplex än förväntat. Men det är inget vi kan välja bort utan är det viktigaste beredningsarbetet vi gör fram till mitten av november när vi ska lämna in vårt svar till regeringen.
Många trodde att Försvarsmakten bara skulle realiserbarhetspröva försvarsberedningens rapport mot den ekonomiska ram som beredningen talat om på 84 miljarder kronor per år. Men regeringen gav alltså myndigheten ett betydligt mer omfattande uppdrag, bland annat utifrån flera olika kostnadsnivåer. Flera oppositionspolitiker kritiserade utformningen av uppdraget till Försvarsmakten och menade att det handlade om ett sätt att stycka upp försvarsberedningens förslag. ÖB vill dock inte ge sig in i den debatten:
– Nej, samtidigt kan jag förstå både oppositionens argument och regeringens sätt att se på saken. Men vi ska se till att lösa de uppgifter som den politiska ledningen ger oss, oavsett om det handlar om ett riksdagsbeslut eller regeringsbeslut. Det får vi förhålla oss till.
Någon oro för att Försvarsmakten ska få för lite pengar i framtiden känner han inte:
– Tittar man på beredningens rapport så går den väldigt mycket i linje med det vi själva har sagt i vår perspektivstudierapport. Våra expertråd har fått fäste och genomslag. Det innebär att om man ska nå de nivåerna så krävs det mer resurser, mer ekonomi. Vi kommer att behöva utbilda fler värnpliktiga och officerare, vi behöver investera. Sen är det ju den politiska intentionen och viljan som kommer att styra det här och det har jag att förhålla mig till. Men om man ska nå målen i försvarsberedningens rapport ”Värnkraft” då krävs signifikanta satsningar.
Bortom fredstid
På flygplatsen i Helsingfors råder ett lugn. I varje fall i den terminal som ÖB kommer till. Brigadgeneral Kari Nisula, som är beredskapschef, möter ÖB tillsammans med Sveriges försvarsattaché i Finland, översten Peter Stolt. En minibuss där temperaturen är behaglig men fläktljudet högt, transporterar Micael Bydén till huvudstaben för Finlands försvarsmakt i de centrala delarna av Helsingfors och en stundande lunch. Micael Bydén hälsar först på Timo Kivinen som bara ett par timmar senare ska ta över som försvarschef för det grannland som Sverige har djupast militära samarbete med. Efter några minuter kommer den avgående försvarschefen Jarmo Lindberg.
– Micael, my friend, säger han och ger ÖB en kort och kärnfull kram.
De två generalerna känner varandra sedan länge. Båda sprungna ur flygvapnet och de har de senaste åren arbetet hårt med att fördjupa det svensk-finska samarbetet:
– Det är brett, djupt och genuint. Vi har skapat en relation som bygger på förtroende och det gäller på alla nivåer. Man kan starta på försvarschefsnivån och det går rakt igenom vårt system mer eller mindre ner till enskild soldat och sjöman. Vi är beredda att agera tillsammans bortom fredstid om vi får politiska beslut.
”Vi är alltid beredda”
Efter lunch tillsammans med pågående och avgående försvarschef och andra höga chefer i den finska försvarsmakten åker ÖB till Sandhamn, en ö i Helsingfors där Gardesjägarregementet och försvarshögskolan ligger, för att delta i den officiella överlämningsceremonin. På en konstgräsplan står musikkår, fanvakt, plutoner från armén, marinen och flygvapnet uppställda liksom ett kadettkompani. Ceremonin, inleds med en överflygning och domineras musikaliskt av ”Porilaisten marssi” – ”Björneborgarnas marsch” som, enligt Wikipedia, sedan 1918 är finska försvarets paradmarsch. I sina respektive tal byter Jarmo Lindberg och Timo Kivinen språk till svenska och lyfter fram vikten av det svensk-finska samarbetet.
När ceremonin är slut är det bråttom. En stundande broöppning vill undvikas. På ömse sidor av bron ligger segelbåtar och väntar på att passera genom sundet. I Bahrain nära 600 mil sydost om Helsingfors pågår samtidigt en konferens om en eventuell marin styrka i ett annat sund – Hormuzsundet – bland annat efter att Iran omhändertagit en svenskägd, brittiskflaggad oljetanker. Båda USA och Storbritannien har tagit initiativ till en styrka men Sverige har ännu inte lämnat besked om man vill bidra på något sätt.
– Vi är alltid beredda och om regeringen så beslutar om ett svenskt deltagande vore det logiskt, givet att vår säkerhetspolitik bygger på att vi förväntar oss stöd om vi behöver det. Sverige är ett land som är starkt beroende av en fri och global handel. Utan internationellt säkrade fria handelsvägar till sjöss och i luften skulle landet stå stilla. Vårt bidrag skulle kunna handla om allt från stabsofficerare till enheter, men det förutsätter politiska beslut, säger Micael Bydén.
En stund senare är han förste gäst in på den mottagning som hålls för att tacka Jarmo Lindberg och önska Timo Kivinen lycka till. Under kristallkronorna minglar ÖB tillsammans med ungefär 200 andra inbjudna gäster samtidigt som en orkester bestående av soldater iförda grå uniformer spelar bakgrundsmusik. Micael Bydén förefaller vara både uppskattad och igenkänd bland finska militärer, politiker och representanter från försvarsindustrin.
Plötsligt överraskar Jarmo Lindbergs fru, Helena, både gästerna men framförallt sin man. Hon har tagit dit en sångerska som framför Bette Midlers ”Wind beneath my wings” som en hyllning till sin make: ”I can fly higher than an eagle, for you are the wind beneath my wings”.
En märkbart rörd Jarmo Lindberg står stilla och lyssnar och bland gästerna torkas tårar och det tar en stund innan sorlet återgår till tidigare styrka när sången avslutats.
– Det är något speciellt med musik, säger Micael Bydén en stund senare på planet på väg tillbaka till Stockholm, efter att ha sagt farväl till Jarmo Lindberg och ett betydligt mindre känslosamt ”hej då” till Timo Kivenen. De två träffas nämligen redan kommande vecka, Kivenens första utlandsresa som försvarschef går nämligen till Sverige.
– Så gör vi mellan våra länder. Finland var det första land jag reste till, så är kutymen.
”Vi får inte vackla”
Men dessförinnan väntar en Pride-parad. Det blir sjätte året som Sveriges överbefälhavare deltar i Pride-paraden, först ut var Sverker Göranson 2013. Det är, i det närmaste, världsunikt att ett lands försvarschef är med i Pride och deltagandet har både hyllats och hatats.
– Jag förestår en organisation som är satt att försvara hela landet med alla som bor och verkar här. Och vi gör ingen skillnad – vi är till och med beredda att försvara de som inte vill att vi ska existera. De som inte tycker att vi har på Pride att göra får tycka så, jag bryr mig inte om det. Men i och med mitt och Försvarsmaktens deltagande pekar vi på alla människors lika värde och att vi är en organisation dit vi välkomnar alla, oavsett vad man har för sexuell läggning eller hur man identifierar sig. Dessutom finns det få aktiviteter som är så glädjefyllda.
Energin som deltagandet i Prideparaden ger kan Micael Bydén behöva längre fram i höst, dagar då ljuset kommer ännu senare.
– Då måste vi fortsätta med det gedigna arbete som vi gjort de senaste åren. Vi måste fortsätta orka hålla det här tempot uppe och inte gena i kurvorna. Vi bygger vårt förtroende och vårt varumärke genom att göra ett riktigt bra jobb under de förutsättningar vi har. Det finns en bred politisk konsensus om att det behövs mer inom säkerhet- och försvarsområdet. Vi ska fortsätta bidra med vårt och inte vackla eller misströsta, det är det som kommer att betyda någonting i framtiden.