Under de senaste två åren har systemet ingående utvärderats, validerats, av Markstridsskolan med omfattande stöd av Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI och Försvarets materielverk, FMV.
Som avslutning på datainsamlingen för valideringen har systemet testats i fält i Norrbotten under ett antal veckor.
– Validering innebär att vi skaffar säkra och väl dokumenterade mätvärden på ledningsstödssystemet och dess ingående delar så att vi utgående från dessa kan komma fram till i vilken omfattning systemet stödjer ledningen från gruppchef till bataljonschef, berättar projektledaren Lars Behm, förvaltare vid Markstridsskolan.
Valideringen av systemet innefattar den tekniska delen av ledningssystemet som är ”längst ut på linan”, det vill säga de som är längst fram på stridsfältet där de mobila enheterna används av till exempel en mekaniserad bataljon. De är direkt avgörande i en stridssituation och bland de svåraste att mäta och utvärdera, fortsätter Lars Behm.
Markbunden och luftburen störning
Rent praktiskt genomförs valideringarna i fält som ett anfall med en mekaniserad bataljon, enda skillnaden är att det inte är stridsfordon och stridsvagnar utan varje del i bataljonen består av en bandvagn med de tekniska systemen installerade och personal som ”spelar” chefer i de olika nivåerna i bataljonen. Under fälttesterna i Norrbotten har även telekrigsförband deltagit.
– Att vi har med telekrigsförband är en helt central del av testerna. Att få kommunikationen att fungera är inte det svåra, det är att få den och tillhörande ledningsstödsystem att fungera i en miljö där motståndaren aktivt stör vårt samband. Därför har vi med både markbunden och luftburen störning under testerna, berättar Lars Behm.
Bataljonsanfall på stridsfältet
Scenariot är en anfallsstrid med mekaniserad bataljon, en så kallad 122/90-bataljon som sedan ska ha hela systemet i vagnarna. Lastbilar och andra fordon i underhållsdelar på bataljonen kommer att ha delar av systemet. Bataljonen har under testerna utgjorts av ett tillfälligt kaderförband med personal från I 19 och Amfibieregementet.
– Vi anfaller på stor bredd till en början, det fortsätter sedan med ett kraftsamlat samordnat anfall på smalare bredd för att till sist slå motståndaren. Hela anfallsrörelsens djup är drygt 12 kilometer och största bredd är sex kilometer. Att få testa systemen under realistiska förhållanden med ett väl genomarbetat scenario är mycket viktigt. Här får vi svar på hur det fungerar i väglöst land med dålig infrastruktur och inslag av störning från motståndaren, berättar major Marko Tillaeus som varit bataljonschef under försöken i Norrbotten.
Viktigt att få vara med och bidra
En av de som ”spelat” direkt underställd chef under testerna är Moa Raattamaa, översergeant på pansarbataljonen på I 19.
– Det är bra att vi får vara med när det genomförs tester av det nya stridsledningssystemet, det är ju vi som ska använda det sedan. Under dagens anfall har jag varit chef på en av plutonerna på stridsvagnskompaniet och igår var jag i bekämpningsfunktionen på bataljonen. Nu återstår det att se hur synpunkterna i vår utvärdering kommer att påverka systemet innan det levereras. Jag förstår att det är ett högteknologiskt system som man inte bara kan ändra hur lätt som helst men vi har ju fått vara med och bidra till att omfattande och noggranna tester har kunnat genomföras.
Ansvariga på plats
Under några dagar av valideringsperioden i Norrbotten fanns arméchefen, generalmajor Karl Engelbrektson och chefen för armémateriel på FMV, brigadgeneral Mikael Frisell på plats för att följa försöksverksamheten.
– Det här är oerhört viktigt för utvecklingen av arméns förmåga i fält. Det här är helt avgörande när vi nu ska digitalisera armén och det är mer an bara ett ledningssystem, vi går in i en ny tidsålder. Men det betyder inte att vi helt lägger bort alla våra gamla kunskaper. Det här är system som kommer att stödja, effektivisera och utveckla våra beprövade metoder, Det handlar helt enkelt om att bli mer effektiva för att få ut bästa effekt. Vi måste helt enkelt gå från åsikt till insikt när det gäller såväl ledningssystem som sambandssystem, säger arméchefen Karl Engelbrektson.
Tillsammans för att lyckas
– Anledningen till att jag och chefen för armémateriel är här och följer försöken är att ansvaret att införa ett nytt ledningssystem för armén har gått över till just armén. Vi är här för att sätta oss in i läget i projektet. Det här är också ett viktigt steg i utvecklingen av ett starkare försvar genom delegerat ansvar till oss försvarsgrenschefer. Det är också viktigt att vi med de här testerna som grund fattar beslut på ett vetenskapligt underlag när det nu är möjligt. Och vi gör det tillsammans, Försvarsmakten, FMV och FOI.
– Det är viktigt att jag och arméchefen följer projektet tillsammans, vi får se statusen i projektet och se hur det fungerar i verkligheten. Under de här dagarna har vi också fått möjlighet att prata med användarna och ta del av deras synpunkter, något som också är mycket värdefullt. Avslutningsvis instämmer jag självklart med arméchefen, ska vi lyckas med det här måste vi göra det tillsammans, säger brigadgeneral Mikael Frisell.
Värdefullt och utvecklande
Christian Jönsson, är avdelningschef för ledningssystemavdelningen på FOI i Linköping.
– Det här är en värdefull möjlighet för FOI:s personal att använda sin samlade kunskap för direkt tillämpning in i arméns egen utveckling. Fälttesterna har varit ett mycket värdefullt tillfälle för oss att testa ny teknik under realistiska förhållanden och inte bara i laboratoriemiljö. Vi har också fått unika möjligheter att se hur Försvarsmakten använder ny teknik och vi ha fått chansen att träffa, och prata med användarna om hur de upplever att arbeta med den nya tekniken. Allt detta sammantaget utvecklar oss och våra kunskaper ökar, berättar Christian Jönsson.
Systemet fungerar
Försöken i Norrbotten avslutades i december och det finns det mycket stora mängder data att analysera och det när det är gjort och sammanställt av FOI som Försvarsmakten kan använda mätvärdena.
– Utifrån mätvärdena så kan vi konstatera om de ställda kraven uppnåtts, vilka svagheter som finns i systemet samt var Arméchefen bör satsa sina resurser för nästa utvecklingssteg. Vissa övergripande slutsatser går att se genom att titta på de data som samlats in. Och vi vet redan nu att på ett övergripande plan fungerar systemet mycket bra. Det finns vissa brister men dessa är i första hand inte något som användare märker något av utan mer för att öka eller bibehålla kapaciteten vid störningar och hög belastning, avslutar Försvarsmaktens projektledare Lars Behm.