Det är en dag i oktober, himmeln är lite småmulen, löven på träden är sådär rostbruna, luften är stilla, det är en lugn och rätt så harmonisk höstdag. Flygbärgningsgruppens medlemmar är på bra humör, de har redan börjat lasta ombord sin utrustning på båten de hyrt över veckan. Det är mycket som ska med men det märks att de är ivriga att få komma iväg. De är här för att genomföra sitt årsprov där de övar på att bland annat göra sökningar på havets botten.
Anders Marntell är chef för flygbärgningsgruppen på F 17. I grunden är han flygtekniker på 21:a flygunderhållskompaniet, precis som de övriga i gruppen. Han gick med i gruppen 2016 och tog sedan över som chef 2018.
Anders berättar om varför de befinner sig i Hamburgsund:
– Vi är här för att öva men vi ser det även som team building. Den här platsen är bekant för oss, vi har varit här tidigare. Det brukar vara väldigt trevligt och lärorikt för oss alla, att öva är som sagt vårt huvudsyfte här och vi tar det på största allvar.
Gruppens främsta uppgift är att bärga havererade luftfarkoster och säkra den hemliga materielen som kan finnas ombord, både på land och i vatten. En del av jobbet kan även vara att stötta statens haverikommission, skydds- och miljöklassa ett haveriområde och lokalisera den havererade luftfarkosten. För att lokalisera under vatten används ett särskilt instrument. Det ser ungefär ut som en pinne som sticks ner i vattnet och är kopplad till en dosa där en person håller pinnen och en annan kontrollerar eventuella signaler.
– Ungefär en gång i månaden, cirka 20 procent av arbetstiden går åt till att öva med gruppen. Den övriga tiden jobbar vi som vanligt på flygunderhållskompaniet, berättar Anders.
Chef för flygbärgningsgruppen på Blekinge flygflottilj, Anders Marntell.
Foto: Jonas Holmberg/Försvarsmakten
– Vi brukar lägga upp schemat efter vad flottiljen har för övningar, beredskap eller liknande. Därefter gör vi upp ett stomschema och försöker jobba efter det. Det finns stora risker med att dyka så vi måste öva. Sen är inte dykningen själva uppgiften, när vi är ute är det för att göra ett jobb, dykningen är bara en form av transport till haveriplatsen. Väl där ska vi utföra samma jobb som på land med att hitta hemlig materiel och därefter bärga. Där har vi ett stort nätverk med gedigna utbildningar så det känns mycket tryggt.
Att dyka kan vara mycket fysiskt påfrestande, vissa brottas med sjösjuka, dräkten ska både tas av och på, utrustning ska bäras, köld och väder kan också påverka. Men Anders ser även andra utmaningar.
– Den fysiska aspekten ser jag inte som ett hinder, att träna är en del av Försvarsmakten och något vi alla kan göra. Men en stor påfrestning kan vara den psykosociala. Ifall det nu skett ett haveri och polisen till exempel inte hunnit ta hand om eventuella kroppar än. Då måste vi kanske ta hand om det och då är det en stor, extra viktig puck att ta hand om varandra, göra uppföljningar och så vidare.
De som redan har genomfört sina dykningar sitter nu i hytten och värmer sig, gör utvärderingar och fikar. Men ute på båtdäcket är det lugnt. Åtminstone ovanför vattnet. För att prata med varandra under ytan används för det mesta tecken men det viktiga är att det finns en plan redan innan man påbörjar ett dyk.
– Vi brukar prata ihop oss med den vi dyker med ifall vi dyker i par, men sen finns det alltid en dykledare på plats som leder arbetet. Han ser till att dykarna vet exakt vilket jobb som ska utföras och planerar själva dykningen efter det. Numera har vi även undervattenkommunikationssystem så vi kan prata med dykaren från ytan men även mellan dykare och dykare. Vi använder ett trådbundet system idag och vi hoppas på att få ett trådlöst så småningom.
– Det roligaste med att jobba här är variationen. Vi ställs mot nya utmaningar hela tiden. Blir vi inkopplade så vet vi att det är något kritiskt som har hänt och då måste vi bara fokusera på att lösa uppgiften, vi kan inte tänka på att ta en fikapaus eller åka hem för att det är helg. Så uppgiften är en stor del av det roliga.
Har det hänt att ni hittat något extra spännande, någon ”skatt” när ni har dykt?
– När man dyker kan vad som helst bli en skatt, en flaska kan vara en skatt som man stannar upp och tittar lite extra på. Den kanske ligger på ett konstigt ställe, man funderar på hur den hamnade där och vad den har för historia. En gång hittade vi ett skelett på bottnen, då blev vi lite fundersamma men sedan kom vi fram till att det antagligen var ifrån en ko eller älg eller liknande. Jag är rätt så ny i gruppen så någon annan har säkert något häftigare de hittat. Men det går absolut att se och hitta häftiga saker avslutar Anders.