– Jag fick beskedet i fredags, vid uppställningen med hela kompaniet. Självklart tycker jag det är tråkigt men jag har full förståelse för anledningen, säger Ronja Lundberg på Robot 97-plutonen om beskedet att rekryternas rörelsefrihet blir begränsad, till att börja med fram till 17 april.
Inga hemresor. Beslutet gäller alla rekryter i hela landet men med vissa lokala bestämmelser som är upp till varje förbandschef. Kasernförbud gäller, med undantag för schemalagd utbildning på olika platser inom regementet och under ledig tid är det tillåtet med fysisk träning på Galgberget samt att gå och handla, men enbart på Lidl Tegelbruket (närmaste affär).
– Motivet är ju att vi ska kunna upprätthålla beredskap och förbereda att rekryterna vid Muck ska kunna ingå i krigsförband, säger regementschefen överste Anders Svensson.
– Det handlar även om ett samhällsperspektiv, att vår personal inte ska röra sig onödigt mycket och därmed begränsa risken att föra smitta ut från respektive in till regementsområdet. I grunden ligger ett centralt beslut som Försvarsmakten har tagit i samråd med Folkhälsomyndigheten.
Att ladda batterierna
I ett dagrum på kasern två sitter Caspar Röhlcke och Jesper Danielsson från Robot 98-plutonen och samtalar med Ronja Lundberg från Robot 97-plutonen. De diskuterar konsekvenserna av kasernförbudet.
– Att komma hem över helgen handlar ju mycket om att ladda batterierna – efter helgen är det kul att komma tillbaka till kamraterna på plutonen, då orkar man mer igen. Jag är rädd att det kan bli tufft att hålla humöret uppe efter några veckor, säger Caspar.
Jesper håller med:
– Jag kände när jag kom tillbaka efter att varit sjuk i hemmet en vecka att det var lite sarkastisk stämning redan, bland kamraterna som redan varit på plats i 14 dagar och nu visste att det blir längre. När man är länge med varandra minskar tålamodet också.
Peppar kompisarna
Ronja menar att det gäller också att försöka ”peppa” kompisarna och på olika sätt hålla humöret uppe.
– Ja, jag försöker dela ut lite positiv energi när jag kan! Det blir lite grand så att man tar hand om varandra lite extra i dessa tider.
– Men visst är det så att man saknar hemmet. Det är även psykiskt påfrestande att inte veta när man kommer hem. Småsyskon blir mer ledsna än mamma och pappa. Föräldrar har ju såklart ett mer ”vuxet perspektiv”.
– De som har pojk- eller flickvänner har det nog jobbigast.
De tre rekryterna är överens om att det är folk med större kunskaper om smittspridning som tagit dessa beslut, vilket gör det lättare att acceptera, även om en del saker är svåra att förstå. Till exempel att å ena sidan är hela plutonen som en stor familj, man bor tillsammans i logement och i fält bor man tätt packade i sina 20-mannatält – men å andra sidan ska man plötsligt hålla en meters lucka när man går i matsalen och sätta sig på varannan stol…
– Jag tycker ändå att befälet har förståelse för oss. De tänker till och försöker göra det så bra som möjligt för oss, säger Caspar.
Och Ronja fyller i:
– Ja, och vi har tillgång till fotboll och kan använda fotbollsplanen här bredvid när vi vill. En del befäl har till och med tagit med sig egna spel hemifrån till oss.
En stolf chef
– Trots att vi är ”instängda” här tror jag ändå att corona kan vara lite till Försvarsmaktens fördel, eftersom många står utan jobb efter Muck. Här kan man ju ändå få jobb och lön om man vill fortsätta, menar Roja.
Regementschefen är imponerad över sina rekryter. Att de verkar förstå allvaret och att detta handlar om något som är större än en själv.
– Jag är oerhört stolt över alla våra rekryter, på det sätt de tar sitt ansvar, hur de står fast och jobbar mot målet. Det är en glädje att arbeta här, med sådana medarbetare, säger Anders Svensson.