Sverige är i krig. Ett fartyg lastat med förnödenheter till den svenska befolkningen närmar sig Göteborgs hamn sent en fredagskväll. Fartyget har åkt långt med sin last men det är den sista biten som är kritisk eftersom fientliga specialförband har uppfattats på öarna. I övningen Swenex 20 är det oroligt i Östersjön men parallellt med försvaret av Sverige genomför marinen sjöfartsskydd på västkusten.
– I en konflikt är vår uppgift att möta motståndaren men också att försvara svenska intressen, som till exempel att skydda import och export av förnödenheter som en tänkt motståndare skulle tänkas vilja sabotera för oss. En stor del av svensk handel sker till sjöss via västkustens hamnar och därför är det viktigt att marinen kan skydda sjöfarten här, säger Jon Wikingsson som leder sjöfartsskyddsoperationen på västkusten.
Övervaka, kontrollera, skydda
Att skydda en transport är en omfattande operation som börjar långt innan själva inpassagen till hamnen sker.
– När det handlar om sjöfartsskydd har marinen tre uppgifter. Först ska vi övervaka och skaffa oss en lägesbild. Därefter ska vi kontrollera området och slutligen skydda den här transporten när den löper in i hamnen. Allt det här gör vi i fyra dimensioner, det vill säga på vattenytan, under vattenytan, i luften och på land, säger Wikingsson.
På och under vattenytan
Det finns flera tänkbara hot mot den inkommande lasten. Minröjningsfartyg och bevakningsbåtar söker efter både minor och miniubåtar för att kontrollera om det finns några hot under vattenytan. Röjdykare används för att söka av kajer eller dyka ner och titta på intressanta ekon som de stora fartygen hittar med sin sonar. Inför dagens eskort identifieras en mina intill kajen där lastfartyget ska lägga till. Röjdykarna väljer att flytta det farliga objektet för att sedan oskadliggöra det.
Vattenytan övervakas med radar på fartygen och genom att alla spanar optisk, oavsett om man befinner sig på marken eller ombord på ett fartyg.
Röjdykare gör sig redo att söka av kajen efter eventuella minor eller andra explosiva föremål inför eskorten.
Foto: Melina Westerberg/Försvarsmakten
I luften och på land
Amfibieskytte och säkerhetsplutonen åker från ö till ö med snabba G-båtar och stridsbåtar för att kontrollera att ingen fientlig trupp gömmer sig på land. De större fartygen använder spaningsradar för att hela tiden övervaka luftrummet och havsytan.
– När vi har kontroll på området måste vi se till att det förblir så också, i ett verkligt scenario kan Försvarsmakten upprätta tillfälliga skyddsobjekt och stoppa all trafik in och ut ur området inför eskorten. Just nu är det övning så vi kommer inte att stoppa några båtar den här gången, säger Wikingsson.
Skydd av värdefull transport
Solen är på väg ner en blåsig fredagskväll när det slutligen är dags för den sista och avgörande delen i operationen. Marinens fartyg ligger som ett pärlband runt det stora vita handelsfartyget. Alla har samma uppgift men genomför det med olika förmågor. Röjdykarnas små snabba ribbåtar och amfibiebataljonens G-båtar ligger närmast det stora handelsfartyget. Minröjningsfartyg och bevakningsbåtar ligger längre ifrån och med hjälp av spaningsradar och andra sensorer söker de av luften, ytan och under vattnet för att tidigt kunna identifiera inkommande hot. Amfibieskytte spanar mot och från land.
– När vi genomför eskorten ska vi kunna möta olika typer av hot och fiendens alla förmågor. Det kräver att vi har flera olika enheter, några som är små och snabba, några lite större som ser längre bort och tillsammans skapar vi förmågor som täcker de fyra dimensionerna yta, under vattnet, luft och land, säger Wikingsson.
Själva eskorten in till hamnen går på några minuter. Handelsfartyget går tryggt in till kajen och de militära fartygen sprider ut sig igen och sätter kurs och fart mot nästa uppgift.