Två personer gav sig ut i blandade terräng, i skog och över fält på grusvägar och över bäckar. En timme senare gav hundförare Robin Nilsson kommandot ”Spår!” och Jaxon började spåra.
Äldre spår och spår på asfalt eller betong kan vara knepigt men en timmes gammal lukt i naturen är vardagsmat för en patrullhund. Att hålla koncentrationen uppe mil efter mil, timme efter timme, och inte tappa spåret kräver däremot sin nos.
Patrullhundar är en del i en grupp flygbassäkerhetssoldater, en levande sensor på fyra ben. Den ska kunna varna gruppen om det är någon som försöker smyga sig på obemärkt och den ska kunna tala om ifall det är någon människa som varit i området tidigare så man ska vara extra vaksam. De skäller inte som en vakthund så att den egna närvaron röjs utan markera tydligt att här är något som gruppen måste undersöka närmare. Flygbassäksoldaterna i sin tur har som huvuduppgift att skydda en flygbas mot angrepp från marken.
Jaxon är 6,5 år och skulle egentligen ha några år kvar som patrullhund innan pension men i höst ska han ändå byta jobb. Då följer han med husse till Halmstad och Militärhögskolan. Robin Nilsson ska gå specialistofficersutbildningen mot flygbassäk och behöver ha med Jaxon som personlig utvecklingshund. Lite ombytta roller, nu får hunden träna husse.
Jaxon har inga speciella fritidsintressen, det skulle möjligen vara dragkamp som är en kul sport att ägna sig åt. Han tillbringar mest sin lediga tid med att längta tillbaka till jobbet avslöjar Robin.