Instruktörskursen startade den 7 januari och pågår till den 29 maj och genomförs på Norrbottens regemente på uppdrag av Markstridsskolan. Nio elever utbildas till instruktör på Stridsvagn 122, tre från Norrbottens regemente I 19, tre från Skaraborgs regemente P 4, två från Gotlands regemente P 18 och en elev från Södra skånska regementet P 7. De två som utbildas till instruktör på Bärgningsbandvagn 120 är från I 19.
Målet är att eleverna efter genomförd utbildning ska ha sådana kunskaper att de kan genomföra grundutbildning av värnpliktiga vad gäller grundläggande vagnsutbildning, befattnings- och grupputbildning samt kunna truppföra som vagnchef på respektive fordonstyp.
Systemkunskap, fältvecka och skarpskjutning
Kursen har varit uppdelad i fyra perioder. De första sex veckorna genomfördes grundläggande system-, chassi-, och förarutbildning med förarbevis på respektive fordonstyp som slutresultat. Därefter fortsatte kursen med sex veckor då system-, bärgar-, simulator-, torn- och befattningsutbildning genomfördes. Perioden avslutades med en fältvecka.
Stridsvagnseleverna fortsatte sedan med skjututbildning följt av en skarpskjutningsperiod på Tåme skjutfält. Eleverna på stridsvagnsbärgaren genomförde samtidigt fortsatt brukarutbildning och fördjupad bärgningsutbildning, följt av skarpskjutningar i Tåme.
Efter skarpskjutningsperioden genomförs nu vård av använda fordon och materiel, det som militärt brukar benämnas som REMI, reorganisation och materielinlämning. Under de avlutande veckorna ingår även fördjupad systemkunskapsutbildning, utvärdering, examination och avslutning.
Multiverktyg
En av eleverna är översergeant Kristian Andersson från pansarbataljonen på I 19.
– Jag har ju sedan jag började i Försvarsmakten jobbat på pansarskyttekompani och med Stridsfordon 90, jag har varit soldat, skytt och vagnchef innan jag sedan utbildade mig till specialistofficer.
Den här kursen har varit jättebra men det är mycket nytt att lära sig för mig som inte jobbat med stridsvagnssystemet tidigare. Jag valde själv att söka när det fanns möjlighet, framförallt för att få bredda mina kunskaper och kunna jobba även med stridsvagnssystemet. Man blir lite som ett multiverktyg och kunskap är ju ingen tung börda, säger Kristian Andersson.
Erfarenheter att ta hem
En annan av eleverna är sergeant Erik Larsson från Skaraborgs regemente i Skövde. Erik arbetade som stridsvagnssoldat i fyra år innan han utbildade sig till specialistofficer.
– Det har varit en väldigt bra kurs, det bästa har varit att få ta med sig hur I 19 jobbar med stridsvagnssystemet. Jag har fått ta del av deras synsätt och ser skillnader i kulturen mellan förbanden. Till exempel hur man tar sig fram med vagnen i den här typen av terräng med mycket snö under vinterhalvåret, en helt annan terrängtyp som har varit nyttig att få öva i. Jag har jättemånga bra erfarenheter att ta med mig hem till mitt förband, berättar Erik Larsson.
För- och nackdelar
– Det blir ett bra tillskott av instruktörer men vi hade gärna sett att vi hade haft ännu fler elever. Vi har ett väldigt stort behov av instruktörer nu när vi ska växa, det gäller både till arméns utveckling på sikt men också till närmast kommande värnpliktsutbildning. Här på I 19 ska vi till exempel utbilda ett stridsvagnskompani under 2020-2021, berättar kurschefen Andreé Gillberg.
– Att ha fler elever och till exempel ytterligare vagnar i bruk medför dock sina utmaningar. Givetvis är strävan ur ett lärarperspektiv att få öva många. Men just när det kommer till denna typ av utbildning är det särskilt viktigt med kontinuerlig uppföljning och handledning av varje elev.
Utmaningen ligger i att ständigt handleda på plats i vagnarna kopplat mot antalet lärare till förfogande. Eleverna måste dessutom flytta runt på de olika befattningarna i vagnen för att få den djupare systemförståelsen. Detta medför att det blir väldigt många genomföranden av varje övning vilket tar mer tid än vanligt jämfört med utbildning av värnpliktiga besättningar. Men det är vad som krävs för att eleverna ska få sina egna erfarenheter av systemet samt nöta in kunskaper, handgrepp och omhänderta tidigare utvärderingspunkter, fortsätter Andrée Gillberg.
Bärgning av övningsobjekt under utbildningen.
Foto: Anders Möller/Försvarsmakten
"Sett de gyllene tillfällena"
Kursledningen har också lyckats använda utbildningsperioden på ett effektivt sätt genom att bland annat passa på att utbilda verkstadspersonal och genomföra prov och försök av materiel och utrustning.
– Vi har lyckats bra och sett de gyllene tillfällena, man kan jobba med arméns tillväxt på olika sätt utifrån de möjligheterna man har för tillfället, säger Andreé Gillberg och fortsätter.
– Vi har passat på att tillsammans med Markstridsskolans och I 19:s trafiksäkerhetschef utbilda några instruktörer ur lärarlaget till förarprövare, det är mycket positivt när vi ska utbilda förare under kommande värnpliktsutbildning. Vi har också utbildat personal från Markverkstaden. De har fått ta så kallat rangerbevis så att de ska kunna flytta vagnar inom garageområdet samt lasta och lossa fordon från dragbilar.
Förutom det har vi även passat på att genomföra prov och försök med Försvarets materielverk, FMV och tillverkaren Krauss-Maffei Wegmann, KMW. Vi har bland annat gjort tester med snöröksfilter samt regummerade bär- och spännhjul.
Vinn-vinn
– Coronapandemin har också gjort att vi fått planera om till viss del, men egentligen bara med positivt utfall. De elever från Boden som nu genomför specialistofficersutbildning i Halmstad med teknisk inriktning har varit med under skjutperioden och fått bra träning, det uppstår ju alltid mer eller mindre tekniska utmaningar som felsökningar och fältreparationer att utföra under en skarpskjutningsperiod.
Under skjutperioden har vi också haft med elever ur Markstridsskolans kaptensutbildning i Skövde, Taktisk kurs Armén, TakA, som på grund av coronasituationen tvingats till hemstudier. Fyra elever därifrån, två från Pansarbataljonen I 19, en från Arméns jägarbataljon I 19 och en från Skyddscentrum i Umeå har fått planera och hålla i skarpskjutningar som en del i sin utbildning.
De har fått nyttig övning och träning under utbildningen till kapten och vi har nu personal som i framtiden kan hålla i och vara med i arbetet med att planera skjutningar. Det är allt ifrån att förbereda och duka målspel, rita riskmallar, fördela uppgifter till biträden, genomföra och utvärdera skjutningar till efterarbeten och skjutledargenomgång. En riktig "vinn-vinn-situation" kan man säga, avslutar Andreé Gillberg.