Normalt är en medaljceremoni en stor tillställning där anhöriga och gäster närvarar. Försvarsministern och överbefälhavaren brukar finnas på plats. Med anledning av den pågående pandemin genomfördes ceremonin bakom låsta grindar på Trängregementet, Mali 11:s uppsättande förband. Anhöriga och gäster fick inte närvara. Försvarsministern talade till förbandet via en förinspelad film, och överbefälhavaren träffade förbandet via ett videomöte. Medaljerna räcktes inte över – personalen fick medaljera sig själva på kommando, för att undvika fysisk kontakt.
Unikt uppdrag i ett omvärldsläge utöver det vanliga
– Vi har löst uppgiften, allt är nu färdigt. Vi har gjort detta på utsatt tid, fastän arbetet blev påverkat av pandemin som bröt ut i våras, säger Mattias Söderberg, kontingentschef.
Mali 11 har haft ett ovanligt uppdrag – att avveckla den svenska campen i Timbuktu och flytta delar av den till Gao i östra Mali. Efter Mali 11 tar Mali 12 över och etablerar en svensk camp inuti den befintliga tyska campen. Därifrån kommer det svenska styrkebidraget att medverka i stabiliserande och fredsbevarande åtgärder i en ny del av landet.
I takt med avvecklingen i Timbuktu blev förhållandena allt mer enkla och obekväma.
– En utmaning var att avveckla och samtidigt vidmakthålla för att bibehålla förbandets stridsvärde. Och ovan på detta upprätthålla en välavvägd förmåga till force protection, vår försvarsförmåga, så vi kunde skydda oss vid en eventuell attack.
Hotnivån i Mali är hög. Ett antal terroristorganisationer är aktiva i landet med olika agendor och intressen. Attacker förekommer och FN-soldater har dött. Dock har inga svenska soldater skadats dödligt.
Mali 11:s insats började i november 2019 och pågick i ett halvår. Från och med februari har förbandet haft en liten styrka på plats i Gao. Mali är ett stort land, tre gånger så stort som Sverige.
– Det har varit en enormt komplex operation. Det gällde bland annat att skapa flyt, att få hela logistikkedjan att hänga ihop i ett samhälle som fungerar på ett annat sätt än vi är vana vid i Sverige, och i ett sammanhang där rutiner och verksamhet samordnas av FN. Det var exempelvis en särskild utmaning att få reservdelar i tid. I det enorma transportarbetet fick förbandet stöd av ett svenskt flygvapenbidrag med Herkulesplan baserat i Bamako som körde skytteltrafik mellan Timbuktu och Gao, samt från Heavy Airlift Wing med sina C-17 Globemasters från Ungern.
Vad är drivkraften? Varför deltar man som enskild person i en sådan här insats?
– Det är mitt jobb - jag gör det Försvarsmakten är ålagd att göra. Sveriges regering har beslutat att delta i Minusma, FN:s stabiliseringsinsats i Mali, och Försvarsmakten utför uppgiften. Bättre kompetensutveckling för den enskilde kan Försvarsmakten inte erbjuda sina medarbetare. På ett personligt plan är det dessutom en utmaning och ett utvecklande äventyr.
Hur påverkade Covid-19-utbrottet Mali 11?
– Bland annat blev vår andra leaveperiod - ledighetsperiod - inställd. Under en sex månaders utlandsinsats har varje person oftast två leaveperioder. Nu blev det inte så, eftersom vi fick begränsa resandet och kontakten med omvärlden. Det är såklart tufft att inte få komma hem och träffa sina nära och kära och få återhämtning, samtidigt som det blir en utmaning för de anhöriga att vara ifrån våra medarbetare längre än planerat.
– Vi stängde in oss på campen och var i karantän veckorna innan hemresan. Endast operativt nödvändig verksamhet tilläts genomföras utanför de svenska camperna. På campen fanns anställda som tillhör lokalbefolkningen. De fick valet att antingen vara i karantän med oss eller entledigas. De flesta flyttade in med oss.
Vad tycker lokalbefolkningen om FN:s insats i Mali?
– Det finns ett visst missnöje hos lokalbefolkningen, det finns de som tycker att FN inte gör tillräckligt och har oförmåga att implementera sitt mandat. Men svenskar har ett gott renommé och är uppskattade, vi uppfattas som driftiga, kompetenta och handlingskraftiga.
Hur vill du sammanfatta insatsen?
– Vi har utfört en unik insats! Mig veterligen har Försvarsmakten inte genomfört en operativ omgruppering på ett strategiskt djup sedan 1809. Vi har varit längst ut på ett av de mest otillgängliga platserna i världen. Vi har arbetat i stort sett alla dygnets vakna timmar. Klimatet är helt annorlunda än det vi är vana vid hemma i Sverige. Det är fascinerande hur förbandet har hållit ihop, trots utmanande förhållanden och ogästvänligt klimat. Alla har tagit i och arbetat, hjälpts åt, varit engagerade. Jag vill berömma förbandet och sättet de ställt upp för varandra och för uppgiften. Ni är riktiga proffs! Jag är mycket imponerad, samt glad och stolt över att få ha gjort detta tillsammans med er, säger Mattias Söderberg.