Erik och hans kollegor har precis satt sig i bilen och är på väg till en sjö i Värmland där ännu en misstänkt granat har hittats vid en brygga.
− I går visste jag inte att jag skulle åka iväg och det är bland annat det som gör det här jobbet så roligt. Vissa tycker att ovissheten är jobbig, jag tycker att det är spännande, roligt. Jag åker till jobbet i början av veckan och så får jag se vad som händer, säger Erik.
Att kunna ta hand om upphittat ammunition eller misstänkta granater kräver lång utbildning, och det börjar med en värnplikt som röjdykare.
− Jag var simmare och tyckte att röjdyk verkade tufft så jag sökte det när jag mönstrade. Efter muck reste jag jorden runt, jobbade civilt ett tag och sökte civila utbildningar. Till slut bestämde jag mig för att läsa till specialistofficer, det passade bra i livet just då. Jag tänkte ge det två år, nu har det blivit tolv, jag har hittills inte haft någon anledning att sluta, säger Erik.
Utmaningen är att hitta objektet
Som anställd specialistofficer har Erik gått en rad utbildningar för att få rätt kompetens att kunna genomföra dagens uppdrag. Det är Polisens uppgift att röja misstänkt farliga föremål som hittas på land i fredstid. När föremålen ligger i vattnet är det bara röjdykarna som kan lösa uppgiften, ofta i samverkan med poliser på plats.
− Det är ett stort mandat och en stor uppgift att åka på en sådan här insats. Det är olika varje gång och vi tar med alla prylar som kan behövas för att lösa uppgiften på olika sätt, säger Erik.
Väl framme vid sjön pratar Erik och hans kollegor med personen som hittat fyndet, samverkar med polisen och gör sig redo att dyka.
− Det svåraste brukar vara att lokalisera objektet igen. Det är ofta privatpersoner som hittat föremålen och sen höftar lite var det ligger, 50 meter kan vara 70 meter ut. När vi väl hittat det påbörjar vi identifiering och klassificering för att bedöma vilka åtgärder som behöver göras. Grunden är att aldrig vidröra föremålet och det säkraste är att spränga på plats.
Som att köra bil
Många skulle rygga tillbaka vid tanken på att dyka ner till något potentiellt explosivt på botten av en sjö. Erik tycker inte att det är någonting konstigt.
− Det gäller att göra rätt försiktighetsåtgärder. Jag brukar jämföra det med bilkörning, det är potentiellt livsfarligt men så länge man förhåller sig till reglerna och har god utbildning så går det ju bra ändå.
Utöver ammunitionsröjningsinsatser som stöd till polisen har Erik varit utomlands för att röja ammunition på land, bland annat i Mali. Där emellan genomförs övningar och vidareutbildning på hemmaplan. För Erik har det intensiva jobbet aldrig varit ett hinder för privatlivet.
− Jag är borta mycket, men jag är hemma mycket också. Den här veckan har jag till exempel tre nätter på jobbet, sen fyra hemma. Jag har nästan alltid långweekend och vi blir kompensationslediga efter längre övningar. Men i visst hänseende lever jag ett dubbelliv. Jag varvar mellan att spränga granater på jobbet mot att vara hemma och byta blöjor, säger Erik.