Camilla Spångberg från Ulricehamn är under värnpliktsåret 2020–21 rekryt vid Stab-och trosskompaniet på Lv 6, därtill korpral och ställföreträdande gruppchef. Hennes erfarenheter från Lottakåren kom väl till pass när hon ryckte in. Hon visste hur man skulle bära en uniform, hon kunde en del exercis och lite andra praktiska militärkunskaper.
– Jag hade också fått grunderna i vapenhantering och skytte i Lottorna, säger Camilla.
Hon tycker att över huvud taget känna till den militära miljön har hjälpt henne mycket, framför allt i början av utbildningen. Det menar hon har underlättat de påfrestningar som kommer med värnpliktsutbildningen.
– Bara det här med att ge och ta feedback, det är ju inget man lär sig i skolan trots att det är väldigt viktigt. Det händer att man kan vara oense om beslut och då är det kanske avgörande hur man hanterar feedback. Även att veta och förstå när det passar att ge feedback och hur man formulerar den.
Krigsuppgiften i första hand
Under mönstringen är en del kallade med plikt medan andra har sökt självmant. Vid inryckningen blir alla värnpliktiga. Camilla upplever att motivationen under utbildningen kan skifta mellan dem som är ”inpliktade” jämfört med dem som har sökt frivilligt.
– Hos Lottakåren har alla sökt frivilligt och instruktörerna jobbar för att en kurs ska bli så bra som möjligt för alla. Här i Försvarsmakten kan kraven kännas tuffare eftersom man jobbar mot krigsuppgiften i första hand.
Innan Camilla ryckte in var hon både förväntansfull och nervös.
– Jag har många vänner som gjort lumpen och som har berättat olika saker. Det är klart att det var lite spänt. Man vet aldrig vilka människor man hamnar med eller hur befälen är…
– Men nu tycker jag att allt blev mycket bättre än jag trodde! Det är överlag hög nivå på utbildningen och jag trivs med både kamrater och befäl.
Det var en sak som Camilla oroade sig för och det var att hon skulle skada sig under grundutbildningen.
– Typiskt nog fick jag en hälseneinflammation redan fredagen första veckan! Sedan har det varit lite småskador men turligt nog inget som hindrat mig.
”Jämställdhet på god väg”
Försvarsmakten har arbetat hårt på senare år med jämställdhetsfrågor. Camilla menar att hon inte tänkt så mycket på detta under rekrytutbildningen.
– Vi är ju ganska få tjejer men jag tycker att både utbildningsbataljonen och regementet som helhet är duktiga på att arbeta med jämställdhet. Jag upplever att våra befäl är bra på att inte göra någon skillnad mellan tjejer och killar, menar Camilla.
– Lv 6 är på god väg när det gäller jämställdhet! Ett bra exempel är ju när man är ute i skogen och har ”kissepaus” så måste man ge alla tid att hinna. Tjejer måste ju ta av alla lager och sätta sig på huk.
Camilla hade en del funderingar, när hon var nyinryckt, om sina befäl. Inledningsvis tyckte hon att de var hårda och stela men nu har de fått en bra relation och kan föra en diskussion.
– Generellt sett har jag haft väldigt bra befäl under grundutbildningen. De befäl vi nu har på plutonen är superduktiga. Har vi frågor får vi direkt svar eller tar de reda på det till nästa dag.
När Camilla mönstrade hade hon flera alternativ men Lv 6 och logistik var förstahandsvalet. Eftersom hon kommer från Ulricehamn kändes Halmstad eller Göteborg som de mest naturliga utbildningsplatserna.
Att jobba med trossen kallas ofta även logistik. Det innebär att serva resten av bataljonen med ammunition, drivmedel, livsmedel och andra förnödenheter. Dessutom sätter man upp stabsdelarna för bataljonen.
En viktig resurs
Logistik var inget som Camilla hade erfarenhet av tidigare men hon visste att det var ett brett område och hon hade känslan av att logistik är något som man alltid har nytta av och att man uppfattas som en viktig resurs.
– Jag har lärt mig mycket nytt. Sedan är det också roligt att man får växla mellan olika delområden som vapen, drivmedel och andra förnödenheter som till exempel livsmedel.
Det goda kamratskapet och känslan av att höra ihop som en stor familj är det som betyder mest, berättar Camilla.
– Det bästa som hänt mig under grundutbildningen är nog att jag hamnat på en riktigt bra pluton. Vi har bra sammanhållning, vi har roligt tillsammans och vi fungerar bra tillsammans när vi jobbar.
Avslutningsvis vill Camilla ge ett råd till andra killar o tjejer som ska rycka in:
– Ta en dag i taget! Det kommer att vara jobbiga stunder, det kommer att kännas tungt men tar man det ”en dag i taget” så inser man att tiden går fort och man kommer att ha väldigt roligt. En annan viktig sak är: Var inte rädd för att göra fel! Alla gör fel och man lär sig av misstagen.
– Ingen dömer dig och efteråt blir det något att skratta åt.
(En längre version av artikeln kommer publiceras i sommarnumret av tidningen Luftvärnsregementets Kamrater.)