En minerad farled eller ett avspärrat hamninlopp kan tvinga en motståndare att ta långa omvägar eller helt förhindra tillträde. Enligt Genèvekonventionen ska mineringar noggrant dokumenteras och tillkännages så att tredje part inte tar skada av minorna. Idag är dokumentationen och arkiveringen av minfällningar betydligt noggrannare än på 1920- och 40-talet. De minor som fälldes under de båda världskrigen har dokumenterades i olika arkiv men fanns inte i någon gemensam databas. Tills för cirka 15 år sedan när marinens geodatacenter (MWDC) vid Fjärde sjöstridsflottiljen tröttnade och tog saken i egna händer.
― Man röjde minor på måfå och vi kände att såhär kan vi inte göra, så MWDC gjorde ett jättearbete med att leta fram all dokumentation. Vi har rest runt och grävt i arkiv i bland annat Tyskland och Storbritannien. Vi har även utbytt information med övriga östersjönationer, säger Roger Edfors, tidigare specialist vid MWDC och idag förvaltare vid 42:a minröjnignsdivisionen.
Ett multinationellt verktyg
Ansträngningarna resulterade i ett verktyg som alla nationer i östersjöområdet gemensamt använder sig av idag. Med hjälp av ett antal inmatade värden om minlinjers läge, antalet fällda minor och trovärdighet i informationen kombinerat med dagens behov av att nyttja kustområden går det att prioritera områden för minröjning.
― Tack vare det här arbetet kan vi prioritera områden och fokusera minröjningen i områden som behöver röjas utan nationers egna subjektiva "önskningar". Vi söker där vi tror att det finns minlinjer och i områden där röjningen är viktigast för till exempel ankring eller utbyggnad av infrastruktur, säger Roger.
Minor från världskrigen
Sverige deltar i princip årligen i minröjningsoperationen Open spirit där nationer i Östersjöområdet gör en gemensam kraftsamling och röjer ett visst område. I årets operation deltog 20 fartyg från elva olika nationer, sex av fartygen tillhör svenska marinen.
― Visst kan det kännas konstigt att vi som själva inte minerat här ska städa efter andra men det ligger i allas vårt intresse att göra Östersjön till en säkrare plats. Dessutom hade det känts konstigt att inte ta reda på minorna nu när vi vet att de ligger här, säger Roger.
Minor från världskrigen är vanligtvis kontaktminor. Dessa minor flyter i vattenvolymen och detonerar vid fysisk kontakt med ett fartyg. Minan hålls på plats med en kätting fäst vid ett ankare på botten. Med tiden har minorna sjunkit till botten, detonerat av is eller blivit röjda med svep under efterkrigstiden. Gamla minor utgör ingen större fara för andra fartyg där de ligger idag, men de har fortfarande aktiva sprängämnen och den stora risken är för fiskare, dykare eller vid utbyggnad av maritim infrastruktur.
De 26 minorna som Svenska styrkan funnit under årets Open Spirit har varit från finskt, rysk och tyskt ursprung. Totalt har fem minlinjer identifierats där minankare vittnat om hur minorna en gång lagts ut.
Minröjning tar tid
―Det kan låta som lite att den svenska styrkan hittat 26 av 50 000 minor under den här operationen, men minröjning tar tid. Vi har hittat många minlinjer och minankare vilket betyder att vi söker på rätt ställe, säger Carl Lundvall, kontingentschef för den svenska styrkan i operation Open Spirit.
För att hitta minor tilldelas minröjningsfartygen ett avgränsat område som de systematiskt söker av med sonar. Fartygen åker systematiskt fram och tillbaka omkring 16 gånger i olika riktningar genom sitt område för att noggrant söka av botten. Intressanta sonarekon plottas ut för att undersökas noggrannare med obemannad undervattensfarkost eller röjdykare.
När ett eko identifierats som en mina används farkosten åter igen för att placera en liten sprängladdning vid minan för att trigga minans egen laddning att detonera.
― Vi får ofta frågor om hur vårt arbete påverkar fiskarna i vattnet. Vi gör vårt yttersta för att minimera påverkan på miljön. Med hjälp av en marinbiologisk kalender kan vi se när olika fiskarter har lektider och är som mest känsliga. Vi försöker anpassa vår övningsverksamhet efter den, säger Roger.
Ombord på fartygen
Under Open Spirit har fartygens besättningar fått möjlighet till mängdträning på ett sätt som inte är möjlig hemma i Sverige. Det handlar dels om att bli bättre på att läsa av sonarens komplicerade ekon men också att spränga minorna på ett säkert sätt och framföra farkosten effektivt.
Philip jobbar som sjöman i befattning som röjdykare ombord på HMS Spårö som deltagit i operationen:
― Under Open Spirit har vi jobbat mycket ute på däck med att sjösätta ROV (fjärrstyrd undervattensfarkost, reds anm) och sonar. Vi har gjort 150 dyk med farkosterna och vi har helat tiden letat efter mer effektiva sätta att jobba på, det är kul. Tyvärr har det varit för djupt här där minorna ligger så vi röjdykare har inte kunna dyka någonting, säger Philip.
Ombord på fartygen jobbar besättningen vanligtvis sex timmar, och är sedan lediga i sex innan det är dags att jobba igen. På frivakten är det mat, sömn och träning som gäller.
― Varannan frivakt tränar vi ute på halvdäck, samtliga i vakten har varit med. Vi har kört så kallad leg blaster och 7 minuter magövningar, säger Philip.
För kontingentschefen Carl Lundvall har operationen bidragit till många lärdomar och erfarenheter:
― Utöver det faktum att vi bidrar till säkerheten i Östersjön så har vi också fått viktig mängdträning med våra olika system, övat på att samarbeta med andra nationer i vårt närområde samt att vi fått bekräftat att våra gemensamma procedurer för minröjning fungerar.