– Det är en ynnest att som krigsförbandschef få möjligheten att ta med sig halva stående krigsförbandet på insats. Intresset att delta i insatsen har varit enormt, inte bara från amfibiekåren, utan hela marinen säger överstelöjtnant Christoffer Lennings, chef för 2:a amfibiebataljonen och fortsätter.
– Bland officerarna och specialistofficerarna är det ganska många som har varit på internationell insats tidigare. I soldatkollektivet är siffran lägre, men även de kommer vara väl förberedda för uppgiften då det är kontinuerligt tjänstgörande soldater med flera års erfarenhet av yrket. Jag tror det är viktigt att låta våra yngre kollegor erhålla utlandserfarenhet som de sedan har med sig under sin fortsatta tjänstgöring och karriär i Försvarsmakten.
Rätt förväntningar hos alla
Försvarsmakten har sedan 2014 haft personal och verksamhet på plats i Mali för att bidra till ökad säkerhet och stabilitet i landet. Ett viktigt uppdrag som vid flera tillfällen också visat sig vara förenat med stora risker.
– Det som lämnat störst avtryck är nog den inledande perioden i insatsområdet. Vi hade knappt hunnit acklimatisera oss och överta ansvaret från våra föregångare innan vi fick uppleva två granatattacker mot campen inom loppet av en vecka. Det var något vi var förberedda på, men också något som tydliggjorde de risker som fanns i området. Även när man befann sig ”hemma” på campen säger Karl Olsson, chef för 1:a utbildningskompaniet vid Amfibieregementet som under 2018 arbetade i rollen som stridsledare i Mali innan Lennings fortsätter.
– Utöver förberedande insatsutbildning så tror jag det är viktigt att förbereda sig själv och sin omgivning mentalt på vad det innebär att genomföra en insats i Mali under rådande omständigheter. Särskilt viktigt tror jag det är att vi redan nu pratar igenom och hantera förväntningar i syfte att undvika de mest uppenbara utmaningarna. Hur konstigt det än kan låta så finns det en ”vardag” under insatsen också. Hur hanterar vi vardagen när det inte är operationer, hur hanterar vi utmaningar som uppstår hos våra nära och kära hemma i Sverige, hur skapar vi förståelse och förutsättningar för alla olika befattningar och uppgifter i insatsen? Det är frågor vi enskilt och tillsammans behöver börja arbeta med redan nu.
Mycket fokus på det mentala
Rotationen till insatsområdet är inte tänkt att ske förens i mitten av nästkommande år, men redan nu är förberedelse- och bemanningsarbetet i full gång vid Amfibieregementet, vars personal kommer utgöra huvuddelen av styrkebidraget som ska åka.
Att tidigt vara transparant mot sin omgivning och förbereda sig själv och sina anhöriga på vad uppdraget faktiskt innebär ser Lennings som avgörande för en lyckad insats. En uppfattning som också delas av kollegorna vid förbandet som tidigare varit iväg.
– Jag tror att många i sin ambition att inte oroa sina nära och kära inför en insats tenderar att sminka över den egna oron och farhågorna. Skulle jag åka igen skulle jag nog vara mer transparant i det hänseendet för att värna mer om mig själv säger Erik Rosén, som tidigare deltagit i insatsen i Tchad 2008, innan Olsson avslutar.
– Att känna det förtroendet för din grupp under insatsen att du kan vara öppen med hur du mår tror jag gör enormt mycket. Vi jobbade både innan och under insatsen med något som kallades ”mental hälsologg” där vi i gruppen kunde lyfta hur vi kände och mådde vid tillfället och hur vi upplevde att det påverkade vår tillvaro. Har man det förtroendet så tror jag också det är mycket enklare att prata med någon efter insatsen om man känner att man behöver det. Efter insatsen och de uppföljningar som Försvarsmakten genomför ligger mycket ansvar på individen och det tror jag måste grundas innan och under själva insatsen.