Theodor Bergmann gick först mot logistik, men när det öppnades platser mot sjukvård så var han snabb med att hugga en plats. Han hade nämligen tankar om att det han skulle göra här skulle ha civila meriter, så det var även därför han valde logistik innan.
Foto: Ditte Boysen Ruge
– Det bästa och det svåraste med att göra lumpen är att ingen förstår vad man går igenom, förutom de som är här med dig. När man åkt hem och berättat att man har gjort det absolut jobbigaste i hela sitt liv så är det ingen som riktigt förstår till vilken nivå man har tagit ut sig. Vilket är tråkigt ibland, samtidigt som det också är fantastiskt då det ger en otroligt stark gemenskap här. Man vet att om det bryter ut krig eller vad det än må vara, så har vi varandras sida och vi vet att alla som är här klarar av att prestera till en viss nivå. Det är häftigt, säger Winston Huth.
Winston Huth och Theodor Bergmann har genomfört sin värnpliktsutbildning på Amfibieregementet. Winston som ledningssoldat och Theodor som förbandsplatssjukvårdare. De är enade om att utbildningen har varit ungefär som de förväntat sig, men det har även skiljt sig en hel del från vad de tänkte innan inryck, eftersom mycket är svårt att förstå om man inte har gjort en militär grundutbildning.
– Tiden här har varit väldigt bra. Jag har utvecklats som person, som jag förväntade mig att man skulle göra. Men man har kanske blivit lite mer disciplinerad, vilket är väldigt bra. Men sen så skiljer det sig även väldigt mycket mot vad jag trodde. Det mesta är nog vården av allt. Det är väldigt mycket vård av vapen, logement och utrymmen. Allt ska vara rent och funktionsdugligt för nästa, så det är ju förståeligt och gör det därför enkelt att utföra, säger Theodor innan Winston fortsätter:
– Jag har lärt mig väldigt mycket, även om det inte var helt som jag förväntade mig. Jag förväntade mig mer att ledningssoldat skulle handla om att leda strid eller något sådant. Något motsvarande till gruppchef kanske. Det var totalt annorlunda och det har ju visat sig vara väldigt roligt och jag har lärt mig mycket om radioapparater och båtar som vi har arbetat mycket med, samt hur hela bataljonen arbetar. Man får verkligen se hur schackbrädet förändras i realtid. Den helheten kanske inte en skyttesoldat får riktigt, som är på plats i skogen och får reda på var fienden är och det är det enda de vet, säger Winston.
En livslång investering
Winston Huth har gjort sin värnplikt som ledningssoldat. Som ledningssoldat får man möjlighet att utveckla sin tekniska förståelse och skärpa genom utbildning i att upprätta, skydda och sköta om förbandets olika radio- och ledningssystem. Det kommer med andra ord vara du som är ledningssoldat som möjliggör och säkerställer att kontakten med högre chef fungerar.
Foto: Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten
Nu väntar utryck med nyvunna kamrater och bättre självkännedom. Många av erfarenheterna de värnpliktiga soldaterna tar med sig från utbildningen går att applicera i andra sammanhang, utanför grindarna, och är värdefulla att ha med sig i resten av livet.
– Efter muck ska jag nu sommarjobba för att få in pengar. Jobbet är klart för sommaren och så har jag sökt plugg till hösten. Så det ska bli kul! Jag kan absolut tänka mig att söka mig tillbaka till Försvarsmakten i framtiden. Det har varit ett tufft, men roligt år. Civillivet lockar ganska mycket just nu, så det ska jag leva först innan jag eventuellt kommer tillbaka, säger Winston och fortsätter:
– Att göra värnplikten tror jag gynnar alla, framförallt tror jag att det gynnar dig i det civila livet. Då man får en inbyggd struktur och vana för att hålla tider. Sådana småsaker som gör stor skillnad. Även den mentala styrkan, att ta sig an det mesta och så är det en plats där man träffar en massa nya kamrater för livet, avslutar Winston.