Under dem ett solglittrande hav och några få grå fartyg. I övrigt tomt. De fem männen i helikoptern lämnade skvadronen i Ronneby för tolv minuter sedan och flyger nu på 150 meters höjd över havsytan, med en hastighet av 130 knop.
Uppdrag: Hitta ubåten
Deras uppdrag är att hitta det som inte syns. En ubåt. En av de fem har flitig radiokontakt med ett av fartygen nedanför. Mannen är officer med en bakgrund i marinen. Som taktisk koordinator leder han uppdraget ombord i helikoptern. Piloten får en order och gör en svag vänstersväng, för att därefter minska farten och hovra upp på en höjd av 40 meter.
– Sonar ned!
En helikopter 14 hovrar över Östersjön.
Foto: Försvarsmakten
Sonaroperatören får kommandot i lurarna och strax sänks sonaren ned och bryter vattenytan. Den stannar på ett exakt djup, sändningen startas och besättningen väntar spänt på att den ska ge resultat. Det vill säga att sonaren ska indikera att man hittat det som inte syns. En ubåt.
Eller i det här fallet ett ubåtsjaktmål som får spela rollen av en ubåt i den här övningen, där marina förband och Tredje helikopterskvadron övar tillsammans.
Vi hade inte möjlighet att följa med på flygningen men befälhavaren ombord, kapten Krister Falkbrink, förklarade under besättningens uppdragsplanering inne på helikopterskvadronen, att ubåtsjakten även innehåller ett inte obetydligt tävlingsinslag.
– Vi tävlar i första hand mot oss själva. Samtidigt vill vi förstås hitta ubåtsjaktmålet innan något av fartygen gör det, sa han med lätt skärpt blick och ett vagt leende.
I själva verket är det inte alls någon tävling mellan fartyg och helikopter. Under övningen som genomfördes i mitten av april var hela syftet att öva samarbete mellan marinen och helikopterstyrkan.
Ser längre än fartyg
Tredje helikopterskvadrons huvuduppgift är att vara ett stöd till marinen, primärt vid ubåtsjakt och ytstrid. Det sistnämnda innebär att man använder helikopterns unika förmåga att upptäcka och ibland även identifiera mål på avstånd bortom vad fartygens egna sensorer klarar, inför exempelvis en vapeninsats med sjömålsrobotar.
Besättningen kommunicerar med den taktiska chefen på HMS Karlstad.
Foto: Henrik Rådmark/Försvarsmakten
Men helikoptrarna används också för att genomföra snabba transporter i kustbandet eller till och från fartyg som befinner sig ute till havs.
Hela övningen i dag leds från ett fartyg ute i Hanöbukten. De hade tidigare på morgonen begärt stöd från helikopterskvadron, efter observationer som tydde på att det kan finnas en ubåt i området.
– Våra helikoptrar kan flytta sig snabbt mellan olika platser, och ger därmed en ökad räckvidd. Fartyg och helikoptrar utgör således en farlig kombination för en ubåt, förklarar skvadronchef kommendörkapten Niklas Wiklund.
Så kan de se trots mörker
Helikopter 14 är utöver sonaren och en radar även utrustad med en EOS (elektrooptisk sensor) som kan identifiera mål på stora avstånd även i mörker. All information från sensorerna sammanställs i helikopterns ledningssystem, där den bearbetas innan den delges sjöstyrkan. Det medger ett självständigt uppträdande där man inte behöver ledas från ett fartyg och är en av styrkorna med helikopter 14, påpekar Niklas Wiklund.
– Vår större rörlighet är en annan fördel jämfört med fartygen. Och inte minst kan våra helikoptrar agera utan att en eventuell ubåt upptäcker oss eftersom vi lämnar mindre signaturer som kan uppfattas under ytan, säger han.
Besättningen som nu letar efter det som inte syns flyger det andra passet för dagen med samma uppgift. De ägnar jakten ungefär två timmar innan de vänder tillbaka och blir avlösta av nästa besättning.
Grundlig planering
Men tiden i luften utgör bara en liten del av uppdraget. Dagen för samtliga ombord började mycket tidigare.
Ett par timmar före start står de samlade runt ett kvadratiskt bord inne i skvadronens planeringsutrymme. På bordet ett sjökort över Hanöbukten och intilliggande områden, stämningen avspänd men fokuserad. Ordet går varvet runt. Färdmekanikern redogör för helikopterns status. Inga avvikelser, allt fungerar som det ska.
Chefen för genomförandesektionen, major Ola Sahlin, tillsammans med underrättelsebefälet Leo Sadany uppdaterar chefen för tredje helikopterskvadron Niklas Wiklund om läget i övningen.
Foto: Henrik Rådmark/Försvarsmakten
Sonarofficeren gör en något längre utläggning och förklarar att förutsättningarna för sonar 234 är gynnsamma idag. Hårda vindar i Hanöbukten tidigare under veckan har rört upp vattnet och delvis utraderat de skikt under ytan som vanligen förekommer, och som försvårar arbetet med sonaren. Han pratar om räckvidder och djup, siffror som inte får nå allmänheten.
Den taktiska koordinatorn, kapten Andreas Larsson, är den som ska leda uppdraget. Det finns förvisso ingen ubåt att jaga ute i havet idag, avslöjar han. Däremot två andra undervattensmål. Dels en så kallad Kut – ett ubåtsjaktmål som enkelt kan beskrivas som en ombyggd torped. Den rör sig under vattnet enligt ett förprogrammerat mönster och ”ser ut som”, eller simulerar profilen av, en ubåt när sonaren hittar den.
Dessutom kommer de att söka efter en Ematt, en mindre och enklare variant av Kut.
Men inget ska ske förrän den första helikopterbesättningen är tillbaka om ungefär en timme.
I planeringsrummet rakt över har en annan besättning haft motsvarande genomgång under morgonen. Deras uppdrag och sammansättning är aningen annorlunda, då de flyger den mindre helikopter 15. Besättningen består av två piloter och en GSS/K-anställd uppdragsspeciallist.
Spaning i skärgården
I dag planerar besättningen ett spaningsuppdrag då man misstänker att det kan finnas specialstyrkor i en del av skärgården.
Helikopter 15 används dels på flygskolan i Linköping för utbildning, dels av Helikopterflottiljen för krigsuppgifter. Den version som finns på tredje helikopterskvadron, Hkp 15 B, är särskilt anpassad för marina uppdrag och används främst för spaning men även för mindre transportuppgifter. Ombord finns en EOS (ungefär värmekamera), en väderradar som även kan användas för spaning samt en handburen kamera för dokumentation.
– Helikopter 15 kan också landa på de av marinens fartyg som har flygdäck och kan därifrån verka snabbt och med längre räckvidd. Vid ubåtsjakt kan den släppa sonarbojar där informationen sedan länkas över till ett fartyg.
När kapten Falkbrinks besättning återvänder i sin helikopter 14 in över land och sätter kurs mot Ronneby har de ännu inte lyckats lokalisera ubåtsjaktmålet. Men egentligen spelar det inte särskilt stor roll, konstaterar flygstyrkechefen major Kenny Meyer. Den stora vinsten med övningen är att öva helheten, poängterar han.
– Det är värt väldigt mycket att få komma ut under en lite längre period än vanligt och under sex dagar få öva och nöta hela uppdragskedjan. Det gör också att var och en i flygstyrkan ser hur de bidrar till helheten, säger han.