Det var en solig sommardag när anhöriga samlades i Flygvapnets minneshall för att hedra och minnas sina nära och kära. Stämningen var stillsam och andaktsfull i den vackra minneshallen, en ljus och fridfull plats där den ena långsidan är fylld med namn på de som har gett sina liv för oss och för Sverige.
Minneshögtiden inleddes av Flygvapnets traditionsofficer överstelöjtnant Joakim Hjort som presenterade högtidens program. Han gav också alla deltagare en inblick i minneshallens historia och vad den har betytt för anhöriga som har mist sina nära och kära.
Flygvapenchefens tal
Efter det blåstes generalsappellen och en samlad flygvapenchef steg in i minneshallen. Flygvapenchefen hälsade alla varmt välkomna till minneshögtiden.
– En vacker sommardag som denna kan det kännas märklig att tänka tillbaka på de flygkamrater som inte är med oss längre. Det viktigaste är att minnas dem just som en vacker sommardag, inledde flygvapenchefen.
Han talade om hur vi ska minnas de omkomna för den glädje och kamratskap de spred omkring sig på flottiljen. För den roll de spelade i sina familjer och hur vi minns dem på olika sätt beroende på vilka de var i våra liv.
Han fortsatte sitt tal med att berätta om hur Flygvapnet, genom idogt arbete, har reducerat antalet haverier och hur vi de senaste 40-50 åren har hittat former och rutiner för att stärka säkerheten. Flygsäkerheten är någonting som genomsyrar all verksamhet i Flygvapnet och det var 14 år sedan det inträffade ett haveri med dödlig utgång. Genom att lära oss av misstagen, innan de blir för stora, räddas inte bara liv utan erfarenheten gör oss också till bättre flygare. När olyckan är framme och haveriet är ett faktum måste vi ta hand om varandra, hjälpa helandet och göra det möjligt att gå vidare. Här spelar Anhörigforum en viktig roll. På minneshallens marmorvägg finns namnet på 955 människor som har fått sätta livet till. 955 människor som har spelat en stor roll i mångas liv. Den siffran är svårt att acceptera.
– Det värmer mitt hjärta när jag ser hur ni stöttar och tar hand om varandra. Ni har inspirerat Flygvapnet till att bli bättre i sin hantering av förlorade kamrater och familjemedlemmar. Det ni gör betyder mycket. Tack Marianne för allt ni gör, sa flygvapenchefen.
Att flyga är kärnan i Flygvapnets verksamhet men långt ifrån det enda som innebär risker. Risker som tyvärr ibland leder till det yttersta offret. Minneshögtiden tillägnades alla som givit sina liv för Sverige i Flygvapnets tjänst. Att minnas är viktigt. Vi måste lära oss av det som ledde fram till haveriet eller olyckan. Varje lärdom kan rädda ett liv i framtiden. Genom att varje år samlas i minneshallen kan minnet av dem vi förlorat påminna om att alltid försöka bli lite bättre i vårt yrkesliv, för var dag som går.
– Vi får aldrig glömma de som offrat sina liv i strävan att försvara Sverige, svenska intressen och vår rätt att leva som vi själva väljer, avslutar flygvapenchefen sitt tal.
En tyst minut
Efter flygvapenchefens tal ljöd Flygvapnets igenkänningssignal och en tyst minut hölls för att hedra alla de som mist sina liv. Flygvapenchefen och ordförande för Anhörigforum lade sedan ner en krans till minne av de omkomna flygkamraterna.
Till blåsarens signal avslutade fältprost brigadgeneral Jenny Ahlén minnesstunden med ett stämningsfullt korum tillägnad de som mist sitt liv.
Se Flygvapenchefens tal under minneshögtiden.
Foto: Kristoffer Olofsson/Försvarsmakten
Reflektion och hedersbetygelser
Efter den avslutade minneshögtiden erbjöds tid för de anhöriga att reflektera och samtala med varandra i minneshallen en stund. Därefter tog de anhöriga plats i restaurang Vingen där det bjöds på kaffe, kaka och landgång.
Vid minglet delades hedersbetygelser ut till författarna Göran Jacobsson och Alf Ingesson Thoor som skrivit boken De som aldrig kom hem. Boken handlar om de flygare i Flygvapnet som omkom under det kalla kriget.
Flygvapenchefen avslutade med att genomföra en föreläsning om Flygvapnet idag och de spännande utmaningar vi står inför.
Under minneshögtiden spelades musikstyckena Glimmande Nymf, Fredmans Epistel nummer 72 av Carl Michael Bellman samt Nocturne av Evert Taube. Musikstyckena framfördes på cello av Kapten Andreas Brink från Flygstaben. Generalsappellen, Flygvapnets igenkänningssignal och Korum inför gudstjänst framfördes av Johan Nordfeldt, musiker trumpet och kornett vid Livgardet.
Alf Ingesson Thoor och Göran Jacobsson mottar hedersbetygelsen från Flygvapenchefen Carl-Johan Edström.
Foto: Kristoffer Olofsson/Försvarsmakten