André Lund Wizelius hade våndats i åratal inför ögonblicket. Men nu tvekade han inte. Han skulle komma ut som kvinna under ett ordinärt arbetsplatsmöte, en APT. Under övriga frågor på dagordningen inför mötet hade Ava, som hon heter idag, skrivit: ”Tävling! Gissa vilken stor nyhet jag kommer att berätta på mötet, den som gissar rätt får ett pris”.
Kollegorna satte igång att gissa och en av verkstadskillarna sa skrattande, tänk om du ska byta kön, det vore ju galet!
Var en rejäl karl
Men vi tar det från början. Ava, som jobbar på FMTS i Boden, föddes som pojke och kände tidigt att det var något som inte stämde, att hon var född i fel kropp. Ava led av könsdysfori, men gjorde allt för att förtränga detta.
– Jag var en ”riktig” man som drack öl och gillade uniformer och sportbilar, berättar hon.
Efter värnplikten 2005-06 hade hon gärna stannat i Försvarsmakten, men det här var under ”nedläggningsorgiens tid” och hon kände inte att det fanns någon framtid som militär för henne.
– På den tiden var Försvarsmakten inte jättemodern direkt, men det har hänt mycket de senaste fem-tio åren. Nu arbetar ledarskapet mycket tydligare med inkludering.
Istället började Ava jobba på ett privat företag och gick med i hemvärnet, i Norrbottengruppen, som plutonchef och instruktör. Karriären ledde henne till FMV och när hon utsågs till enhetschef där var hon den yngsta någonsin. Tiden gick. Ava gifte sig och fortsatte att förtränga sina könsdysforiska känslor. Hon var rädd för att visa sitt riktiga jag och kände inte att HBTQI-personer var accepterade på arbetsplatsen. Men för sju år sedan, ungefär när hennes tredje barn föddes, mådde hon fruktansvärt dåligt och insåg att hon måste acceptera sina känslor och göra något åt dem.
– Med tre små barn att ta hand om insåg jag att jag inte kunde må så här dåligt, jag måste ta tag i det.
Vid den här tiden var Ava mycket överviktig och började gå ner i vikt. Totalt tappade hon närmare 80 kg, samtidigt som hon inledde könskorrigeringsprocessen. Viktraset i kombination med de täta turerna till Umeå universitetssjukhus ledde till att rykten spreds bland kollegorna om att hon var sjuk, kanske till och med döende. På sjukhuset i Umeå ligger nämligen Norrlands onkologiska centrum, där cancersjuka behandlas.
Komma-ut-fest födde idén
För två år sedan skulle FMV:s personal övergå till Försvarsmakten. Ava bestämde sig för att komma ut på jobbet innan dess. Hon grubblade mycket på hur hon skulle gå till väga och bestämde sig för att först komma ut för en vän. Men efter att ha tillbringat en hel dag för att förklara situationen för bara denna vän, insåg Ava och hennes partner att det skulle ta alldeles för mycket kraft och möda att komma ut till alla en i taget, så de bjöd in släkt och vänner på en komma-ut-fest och berättade för alla om könskorrigeringen.
Det var så Ava fick den något radikala idén att komma ut på en APT.
Sagt och gjort. Dagordningen skickades ut och kollegorna började gissa. När de kom till punkten Övriga frågor ställde sig Ava upp och sa: Ni har gissat på massor av saker, men det är bara en av er som gissat rätt. Hon kallade upp den personen till sig och sa: Grattis, här får du en medalj. Han såg förvirrad ut och Ava blev tvungen att påminna honom om vad han gissat. Hon förklarade för hela mötet att hon skulle göra en könskorrigering. ”Jag ska bli kvinna.”
Det har aldrig funnits ett tystare konferensrum. Ventilationen som i vanliga fall var ett tyst bakgrundsbrus dånade nu som en orkan. En av personerna i rummet räckte till slut upp handen och frågade lite trevande om hon inte skojade. Nej, jag skojar inte, svarade Ava.
– Nyheten spreds fort, för om det är något som Försvarsmakten är bra på så är det att få ut nyheter snabbt, skrattar Ava.
Lite senare var hon i Uppsala på ett arbetsmöte som aldrig tycktes komma igång och för att bryta spänningen sa hon: ”Jag vet att det ryktas att jag genomgår en könskorrigering. Och för att döda elefanten i rummet kan jag säga att det ryktet inte är helt överdrivet”.
Då släppte spänningen och mötet skrattade till.
Fick ingen särskild hjälp
Hur hanterade då arbetsgivaren denna situation? Ava gjorde tydligt klart att hon inte skulle acceptera någon form av särbehandling, varken positiv eller negativ. Men hon säger också att hon inte fick någon speciell hjälp från arbetsgivaren, det fanns uppenbarligen ingen färdig ”checklista” att gå efter. Ava kunde heller inte där och då förutse alla utmaningar som skulle uppstå. Till exempel frågade säkerhetschefen vid FMTS varför hon inte nämnt att hon är transperson vid säkerhetsintervjun som genomfördes när FMV:s personal gick in i Försvarsmakten. Ava svarade att hon hade konsulterat sin närmaste chef om hon skulle ta upp det och fått svaret att det inte behövdes, eftersom det inte påverkar en säkerhetsprövning.
– Om någon av mina medarbetare skulle komma ut som transperson nu skulle jag nog kunna hjälpa till och underlätta för dem utifrån mina egna erfarenheter och upplevelser.
Ava fick inget särskilt stöd från arbetsgivaren under könskorrigeringsprocessen, det fanns ingen färdig checklista.
Foto: Petra Älvstrand/Försvarsmakten
Ava är civilanställd avdelningschef i Försvarsmakten och nu alltså en kvinnlig sådan.
– Som kvinnlig chef har jag märkt att mina beslut blir mycket mer granskade och kontrollerade än när jag var man, det är en intressant men nedslående insikt, säger Ava.
– Något annat som jag har märkt efter att jag kom ut är att de som tyckte att jag var en bra chef innan, de tycker fortfarande om mig, och de som inte tyckte om mig innan gör det fortfarande inte. Men ska man vara vän med alla ska man köra glassbil och inte vara chef, så är det ju, oavsett kön.
Tufft för partnern
På det personliga planet har hennes könskorrigering förstås medfört stora förändringar även för familjen. Hennes partner som tidigare hade en man har nu en fru. För Ava själv var det naturligtvis en omvälvande tid att gå igenom könskorrigeringsprocessen, med allt vad det innebar med hormoner och humörsvängningar, och samtidigt ta hand om tre små barn. För Avas partner var det också en tuff tid, en sorgeprocess, för hon miste ju på ett sätt sin man och fick en kvinnlig partner istället, mitt i småbarnsperioden.
– Hon har varit fantastisk och har tagit hand om både mig och barnen under den här tiden.
Barnen kallar fortfarande Ava för pappa.
– Vi tog det beslutet tillsammans då jag inte är deras mamma, de har redan en som förtjänat den titeln. Och så knyter jag inte min papparoll till könet man.