![Soldater i fält som sågar]()
På bilden syns några av de värnpliktiga från Amfibieregementet i Stockholm i samband med sin första fältperiod på Väddö skjutfält. Som första utmaning har de fått att tillsammans sätta upp tält och bygga sin fältförläggning.
Foto: Ditte Boysen Ruge/Försvarsmakten
– Det är så roligt att vi kommit varandra väldigt nära i gruppen, eller egentligen hela plutonen, på bara två veckor. Jag hade förväntat mig att man skulle bli nära, men inte på så kort tid. Jag tänker speciellt på gruppen, det tog bara några dagar innan vi var väldigt sammansvetsade säger Leo Nilsson som just nu utbildar sig till gruppbefäl vid Amfibieregementet i Stockholm.
Det har gått lite mer än tre veckor sedan han och ett 100-tal andra tjejer och killar ryckte in vid Amfibieregementet på Berga och i Göteborg. Alla är de eniga om att de hittat varandra snabbt och kommit varandra nära i en takt de inte hade kunnat tro var möjlig när de klev in genom grindarna för första gången bara ett par veckor innan.
– I och med att alla befinner sig i samma situation när de kommer in här, så är det inte en individ som kommer till en färdig grupp. De är alla i precis samma sits och söker en trygghet i gruppen, vilket gör att de hittar varandra väldigt snabbt. Alla finner sin plats i gruppen och ingen vill sticka ut för mycket i början säger löjtnant Malm, ett av befälen som ansvarar för de värnpliktiga och deras utbildning.
Fält och friktioner
Att saker och ting gått fort betyder dock inte att allt är klart. I takt med att utbildningen intensifieras och större del förläggs i fält kommer också nya sidor komma fram. Friktioner kommer att uppstå och gruppdynamiken förändras. Ett helt naturligt och nödvändigt steg i utbildningen och processen att forma en riktigt sammansvetsad och effektiv grupp menar löjtnant Malm som avslutar.
–De är konstant med varandra under tiden här och nyckeln till allt är att de tvingas prata med varandra, ge varandra feedback, både positiv och negativ, och utvärdera varandra. De tvingas sätta sig i situationer som de kanske inte är jättebekväma i. Vi ger dem redskap till att kunna hantera det. Är det en grupp som är för försiktig så kommer vi slänga in utmaningar som skapar friktion som de sedan ska hantera, för det är det som bygger en tajt grupp och kanske även vänner för livet.