![Dykare undersöker mina från båt.]()
Dykarna undersöker minan och dykledaren övervakar från båten med flagga Adam hissad, vilket varnar andra båtar för att det finns dykare i vattnet i närheten.
Foto: Melina Westerberg/Försvarsmakten
Tidigare i veckan kunde röjdykarfartyget HMS Spårö identifiera fyndet som en tysk EMA-mina från andra världskriget. Under onsdagen var en grupp från röjdykardivisionen på plats för att röja minan.
– Vi har genomfört dykningar i Mälaren och när Spårö fick andra uppgifter att lösa tog vi över. Under onsdagseftermiddagen var vi på plats för att röja minan, säger röjdykaren Rasmus Andersson.
Minan låg på knappt tio meters djup nära en mindre ö nordost om Öja.
Minan detoneras med en så kallad ”sympatiladdning” som röjdykarna placerar vid minan på botten.
Foto: Rebecca Landberg/Försvarsmakten
– Det lättaste är att röja den på plats. Den metoden är säkrast för personalen och äventyrar inte riskerna i onödan. Vi utesluter aldrig att minan är farlig även om den är gammal. Om vi flyttar på föremålen finns risk för detonation, säger Rasmus Andersson.
En stridsbåt från Amfibieregementet övervakade platsen med stöd från sjöpolisen under tiden som röjdykarna förberedde sig för insatsen. Minorna röjs genom att en liten sprängladdning placeras vid minan och detoneras under kontrollerade former från ett säkert avstånd uppe på ytan.
– Vi håller alltid koll så att ingen rör sig i området när vi gör den här typen av uppgifter. Just den här gången var det tacksamt eftersom det inte var någon trafik här.
Under första och andra världskriget fälldes omkring 170 000 minor i Östersjön och i Västerhavet, av dessa finns cirka 50 000 kvar. Marinen arbetar systematiskt med att röja minorna, ofta tillsammans med andra nationer i närområdet. Gamla minor ligger i regel på botten och utgör ingen större fara för allmänheten eller fartyg till sjöss, men det händer att de driver in på grundare vatten längs svenska kusten.
– Om man hittar någonting som man misstänker är farligt eller som ser ammunitionsliknande ut så ring polisen, kustbevakningen eller Försvarsmakten. För oss underlättar det om man också har möjlighet att ta en position eller i bästa fall märka ut platsen. Får vi en krispig position eller utmärkning så klarar vi oss med ett dyk, det blir bra pang för pengarna, säger Rasmus Andersson.