Specialförbandens operatörer är alltid beredda på att kallas in med kort varsel. När situationen i Afghanistan snabbt förvärrades blev det tydligt vilka som skulle skickas dit för att se till att människorna som skulle evakueras kunde komma ombord på transportflygplanen.
– Det kändes bara bra när jag fick beskedet om att det var dags att inställa sig på kontoret i Karlsborg. Jag kom till jobbet och det stod klart att vi skulle åka, men att det var ett oklart läge och osäkert hur länge vi skulle vara borta. Uppdraget var luddigt, men magkänslan var lugn och bra, säger specialförbandsoperatören Oskar.
Särskilda operationsgruppen är kärnan
Kärnan i specialförbanden utgörs av Särskilda operationsgruppen, SOG. En av förbandets främsta egenskaper är förmågan att snabbt anpassa sig, även om händelseutvecklingen är oförutsägbar. Personalen är beredd på höga risker och har mycket höga krav på sig. De ska kunna lösa uppgifter som de reguljära förbanden inte kan klara av.
– När det blev dags att inställa sig fick jag tala om för mina närmast anhöriga att jag skulle vara okontaktbar i x antal dagar. När vi samlats i Karlsborg stod det klart att vi skulle klara ut en flygsäkringsoperation, men av gammal erfarenhet förstod jag att vi skulle få göra mer, säger specialförbandsoperatören Samuel.
"Vi har varit där tidigare"
De klev ombord på ett av Försvarsmaktens transportflygplan i Sverige. Ett antal timmar senare sänktes flygplanets ramp mot betongplattan på Hamid Karzai International Airport i Kabul.
– Kabul var karaktäristiskt för sommaren, 40 grader i skuggan och en inte särskilt trevlig doft. Vi har varit där tidigare, den här gången var det ganska optimalt för en operation av specialförbandsformat, som vi är tränade för, säger Samuel.
De civila tjänstemän som kom till flygplatsen har beskrivit situationen som ett enda kaos.
– Jag tycker att det var rätt lugnt inne på basen. Till en början i alla fall, säger Oskar.
Svenskarna behövde fordon och sovplatser inne på flygplatsen.
– Vi fick helt enkelt tillskansa oss bilar och bostäder på området. Inne på flygplatsen var det ganska fritt fram att göra som man ville, säger Oskar.
En multinationell operation
Evakueringen var en multinationell operation under amerikansk ledning. De svenska operatörerna upptäckte snart att uppgiften med säkerheten kring flygplanen inte skulle kräva så mycket arbete. De som evakuerades uppträdde lugnt och var naturligtvis väldigt glada att få komma ombord.
– Vi kom främst att arbeta nere vid Abbey gate och South gate på flygplatsen, säger Oskar.
Den platsen skulle senare komma att bli känd över hela världen eftersom det var där självmordsbombare slog till.
Bilderna från bland annat Abbey gate där desperata människor stod tätt packade och där västerländsk militär stod på post eller sökte efter landsmän, kom att spridas över världen. De svenska specialförbandsoperatörerna kom att tillbringa många timmar vid diket intill Abbey gate.
Kvinnlig personal på plats
De svenska operatörernas uppgift var där att söka och hämta in människor som fanns på listan över personer som skulle till Sverige. Kvinnlig personal ur specialförbanden spelade en avgörande roll i att lösa uppgiften, bland annat med att visitera de många afghanska kvinnor som evakuerades.
– Jag var inte direkt rädd ute vid Abbey gate. Afghanerna lyssnade och tog instruktioner något så när, men vi var samtidigt medvetna om att det kunde finnas en självmordsbombare där ute, säger Samuel.
Han och övriga svenska operatörer ropade på svenska, höll upp svensk flagga och sökte i folkhavet.
– Att kunna rädda gråtande barn, unga kvinnor och andra innebär en väldigt stark positiv känsla. Vi ville rädda så många som möjligt och jag inser nu i efterhand att det fick oss att ta risker, säger Samuel.
Svenskar nära detonationen
Ett svenskt team fanns på plats i anslutning till den plats där självmordsbombaren detonerade. De befann sig 60-100 meter därifrån. De hade lämnat den exakta platsen omkring 30 minuter tidigare.
– Man känner en sådan detonation mer i magen än vad man hör den, därefter utbröt skottlossning. Vi var i skydd och skyl vid tillfället, jag rapporterade till vår ledning och sen tog vi oss till skadeplatsen, säger Oskar.
Minst 180 personer dödades vid terrorattentatet, 13 av dessa var amerikanska soldater.
– Jag har en bakgrund som sjukvårdare och började söka efter skadade som inte skrek, eftersom de oftast är de som har de svåraste skadorna. Jag såg en amerikansk marinkårssoldat som var svårt skadad med svag puls och andning. Vi tillämpade ”load and go”, vilket betyder att lasta upp så snabbt som möjligt och köra vidare till bättre sjukvårdsinstans. Men han avled tyvärr av sina skador i bilen på väg till sjukhuset. Det svenska teamet stannade sedan kvar vid uppsamlingsplatsen för skadade och hjälpte till med omhändertagandet av de skadade som kom dit, säger Oskar.
Allt mer aggressiv situation
Situationen kring flygplatsen hade blivit allt mer aggressiv och oordnad vid tiden precis före terrordådet. De svenska operatörerna behövde använda sig av visst fysiskt våld då obehöriga försökte ta sig in på flygplatsområdet eller smita med i de grupper som skulle till de svenska transportflygplanen. Det förekom också att personer som utvisats från Sverige gjorde försök att smita med, dessa fördes från flygplanen och ut från flygplatsen.
Den svenska insatsen var riskfylld men kunde avslutas på bästa sätt. En man som tidigare arbetat som lokalanställd tolk hade kommit bort ifrån sin familj på flygplatsen.
–Jag och en kollega skulle göra ett sista försök att hitta en mamma och sju barn som stod på listan över dem som skulle till Sverige. Vi tog en bil till en plats inne på flygplatsen där det var minst 1 000 afghaner som väntade, men det var ju som att leta efter en nål i en höstack. Vi ropade hennes namn och lyste på en svensk flagga med ficklampa eftersom det var på natten, säger Samuel.
Tiden att finna dem var knapp och hoppet var nästan ute, säger Samuel.
– Då kom en person fram och sa att de sett en person med det namnet och att de var i närheten. Jag gick runt och tittade och såg någon som låg under en stor filt. Jag lyfte på den och lyste på en kvinnas ansikte med min ficklampa. Vi hade en bild på personen vi sökte och det var för sjutton rätt likt. Hon vaknade till och sa att hon hette så som den person vi sökte. Och under filten låg också sju barn. Så vi bar in alla ungarna i baksätet på vår bepansrade bil, satte mamman i fram och drog på stereon, till barnens stora förtjusning. De blev de sista som evakuerades, säger Samuel.
En uppgift de förväntas klara
De flyktingar som evakuerats befinner sig nu i Sverige. De svenska specialförbandsoperatörerna som deltog i insatsen är tillbaka och genomgår det hemkomstprogram som alla som varit på utlandstjänst ska göra.
– Man ska inte förstora upp det vi gjort. Chefen sa ”bra jobbat, ni löste er uppgift som jag förväntat mig. Det är sådant vi ska klara av”. Det ovanliga med den här operationen var snarast att den fick så stor uppmärksamhet i media, säger Samuel.
Operationen varade i tio dagar och drygt 1 100 personer kunde evakueras till Sverige, tre fjärdedelar av de evakuerade är kvinnor och barn.
Operatörerna Samuel och Oskar heter egentligen något annat.