– Försvarsmakten anser att en dialog och samverkan med ansvariga myndigheter i större uträckning kan bidra till utbyggnaden av vindkraft jämfört med att utöka dialogen med enskilda bolag, säger Johan Svensson.
Försvarsmakten bedömer alltså att myndighetens möjligheter att bidra till samexistens mellan försvarsintressen och vindkraft, är störst i nationella planeringsskeden där mark- och vattenområdens lämplighet för vindkraft utreds. Myndigheten medverkar därför i enlighet med Energimyndighetens rekommendationer i regionala analyser, inledningsvis i två prioriterade län. Vidare kommer Försvarsmakten att se över möjligheten att i lågflygningsområden tydliggöra var vindkraft kan vara förenligt med försvarsintresset. Myndigheten avser också utreda möjligheten att i planeringsunderlag förena geografiska områden med villkor för att åstadkomma fler lämpliga vindkraftsområden utan att skada försvarsintressen.
– Majoriteten av de vindkraftsremisser som inkommer till Försvarsmakten har myndigheten inga synpunkter på. Enligt statistik från Energimyndigheten utgjorde försvarsintressen under perioden 2014 – 2018 bara 7 procent av de tillståndsansökningar som fick avslag. Det är kommunala beslut och artskyddsfrågor som står för den dominerande delen avslag, säger Johan Svensson.
När det gäller användningen av så kallade villkorade tillstånd inom ramen för tillståndsprocessen ser Försvarsmakten dock ett antal svårigheter. Det enskilt största hindret är att Försvarsmakten i de flesta fall inte har någon möjlighet att föra dialog om vilka villkor som skulle krävas för att undvika skada på Försvarsmaktens intressen utan att röja information som omfattas av försvarssekretess.