Piloten med nio år som luftens akrobat

Peter Fällén berättar här om sin tid som uppvisningsflygare. Här följer hans egna ord om ett av Flygvapnets mer ovanliga jobb:

– Normalt brukar man få vara uppvisningsflygare i fyra fem år – jag fick hålla på i nio. Den första uppvisningen gjorde jag sommaren 2012. Kanske var jag lite nervös den gången, jag minns inte. Men jag brukar brukar alltid vara lugn och avspänd inför en flygning ända tills jag taxar ut på startbanan. Då taggar jag till och fokuserar. 

– Men jag behöver inte vara nervös, jag vet vad jag kan.

Fick väja för poliser

– Fast visst, ibland inträffar ju saker man inte kan förbereda sig på. Enklare flygplansfel är sällan något problem. Men det kan ju inträffa nya kombinationer av fel. Eller så kommer en skärmflygare in på området, eller en fågel. Vid ett tillfälle på Malmen fick jag väja för en polishelikopter. 

– Jag har däremot aldrig råkat ut för någon allvarlig incident, trots att det rör sig om små marginaler. Man flyger på låg höjd och skulle nosen droppa kommer marken emot dig väldigt fort. Det gäller att ta höjd för alla eventuella problem – ursäkta ordvitsen.

Fysiskt tuff uppgift

– Det är väldigt jobbigt fysiskt. Efter åtta minuters uppvisning är jag sjöblöt som efter ett tufft fyspass, dessutom är det mentalt utmattande, eftersom man hela tiden ska ligga före och tänka på nästa moment och se till att ha rätt fart och höjd inför nästa manöver.  

– Vi gör ju manövrar som alla piloter kan göra, men vi gör dem kanske lite svårare. Exempelvis gör jag en väldigt långsam roll, vilket är en svår manöver som kräver mycket övning för att den ska se snygg ut, utan att sjunka eller stiga medan den pågår. 

– Eftersom uppvisningarna brukar ske under somrarna har det blivit korta semestrar och det ska bli skönt att kunna ta lite längre ledigheter nu. Men jag kommer sakna lagkänslan.