Detta var scenariot för EOD-gruppen (ammunitionsröjningsgruppen) från Totalförsvarets skyddscentrum under en tre veckor lång övning, scenariot var lika skrämmande som realistiskt. Varje nytt fynd och desarmerad sprängladdning gav ny information som förde scenariot vidare. Till slut kunde polis gripa de fiktiva gärningsmännen och lokalerna de använt säkrades från både sprängämnen och kemikalier. Utöver kunskaper i att hantera oexploderad ammunition och hemmagjorda bomber är SkyddC:s EOD-grupp utbildade i att möta även kemiska, biologiska och radiologiska hot, det som brukar förkortas CBRN.
– När explosiver blandas med biologiska eller kemiska vapen blir det riktigt otäckt, säger Robert Eriksson som är ställföreträdande chef för EOD-gruppen.
– Jag är faktiskt förvånad över att vi inte haft fler potenta CBRN-attacker i samhället med tanke på hur mycket kemikalier som finns tillgängliga och vilken skräckeffekt det ger. Se på sarinattacken i Tokyo och giftattacken med novitjok i Salisbury.
Lång tid till fullärd
För att bli en fullt kvalificerad CBR-EOD-operatör krävs utbildning på fem till sju år. Först grundutbildas operatören i konventionell ammunitionsröjning och därefter i oskadliggörande av hemmagjorda terroristbomber. Sist sker utbildningen inom CBRN-området. Alltså de ämnen som används i bland annat nervgaser, biologiska stridsmedel och så kallade smutsiga bomber. Utöver EOD-gruppen på Skyddc finns bara ett fåtal personer inom Totalförsvaret som har den utbildning, beredskap och materiel som krävs för att klara av uppgiften att hantera CBR-EOD. Det är en komplex och svår uppgift långt över den att exempelvis röja en oexploderad granat på ett skjutfält eller oskadliggöra en vägbomb i Afghanistan.
X-faktorer
Skillnaden mellan att röja en IED, improvised explosive device – i dagligt tal en hemmagjord terroristbomb och en fabrikstillverkad granat är att för det senare fallet finns det fastställda röjningsanvisningar och rutiner att följa, samt ritningar över granaten. En IED är tillverkad med ett enda syfte, att orsaka så mycket skada som möjligt. För en sådan bomb finns inga manualer. Inga flödesscheman.
– När vi röjer hemmabyggda bomber finns det alltid det vi kallar x-faktorer, sånt vi inte kan styra över, säger Robert Eriksson och fortsätter, vi vet inte hur känsliga ämnena i bomben är eller om det finns gömda sekundära utlösare. Väldigt mycket av kunskapen inom IEDD-området, och framförallt om hur operatörerna ska hålla sig vid liv, kommer från de lärdomar som britterna drog efter röjning av hemmabyggda bomber på Nordirland under den nästan 40-åriga konflikten där. En stor del av de bomberna var utformade för att i första hand skada röjningspersonalen.
EOD-operatör spanar mot ett misstänkt objekt.
Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten
Gissar aldrig
EOD-operatören Niklas sitter vid lödstationen och sätter samman delar av en IED som ska användas i ett kommande moment under övningen. All elektronik är precis som den skulle vara på en riktig bomb. För realismens skull finns till och med en sprängpatron som utlöses om någon skulle göra ett misstag under röjningen.
– Alla åtgärder vi gör är för att reducera risker, säger Niklas. Även om vi stött på ett liknande problem tidigare så förutsätter vi aldrig något, det vi vet - det vet vi. Vi gissar aldrig.
En annan operatör är Mikael. Han var med i Mali vid den komplexa attacken mot supercampen när indirekt eld, skottlossning och självmordsbombare användes. När attacken väl var över låg döda motståndare kvar runt campen. En del hade hunnit spränga sig själva, men några låg med odetonerade självmordsvästar och EOD-gruppen fick börja jobba.
– Kropparna hade legat ett tag i värmen så det luktade mycket. Förutom det och att det var så många enheter inblandade, vilket gjorde att allt tog lång tid, var själva desapteringen av bombvästarna precis som vi övat många gånger hemma. Det var som vilken övning som helst, säger Mikael.