Personskyddskoordinatorn, tillika gruppchefen, Jacob berättar om sitt jobb inom personskyddsavdelningen på Livgardets 11:e militärpolisbataljon, ett jobb som är minst sagt annorlunda.
– Arbetet är otroligt dynamiskt och intensivt med korta ledtider. Det är en stor bredd och spännvidd av uppgifter och platser man hamnar på. Vi reser ofta runt i Europa, Asien och många högriskländer vilket gör att vi ser saker som andra i Försvarsmakten generellt inte ser och utför uppdrag som inte hör till vanligheterna, säger Jacob.
Under tre år hade personskyddet som uppgift att följa varje fotsteg som generallöjtnant Dennis Gyllensporre tog under sin tid som befälhavare för FN:s fredsinsats Minusma i Mali. Hösten 2021 avslutades Dennis Gyllensporres uppdrag och avdelningen kunde tillfälligt återhämta sig från den resurskrävande internationella insatsen.
Riskerna måste minimeras
Vid uppdrag utomlands är koordinering av säkerhetsarrangemanget en stor del av arbetet, förutom livvaktstjänsten. Båda rollerna är nödvändiga för att skyddspersonen ska kunna göra sitt jobb. Som styrkechef för den militära insatsen reste Dennis Gyllensporre ofta runt i Mali. Han besökte FN:s camper och förband för att träffa soldaterna och följa deras arbete och status. Även resor utanför landet hörde till vanligheterna.
Personskyddskoordinatorn gör vid varje sådan resa riskanalyser, samordning av andras säkerhetsresurser och bedömningar av till exempel residens- och hotellsäkerhet. Jacob ger exempel på hur säkerhetskyddsarbetet kan se ut inför ett besök på ett hotell som inte har någon särskild hotbild att ta hänsyn till.
– Vi tittar på hur sårbarheten mot en skyddsperson ser ut. Vad är hotellets brister, var finns det evakueringsvägar, vad har hotellet för egen säkerhet och så vidare. Om analysen visar brister så tätar vi dom luckorna med egna fysiska eller tekniska åtgärder.
Vissa gånger landar bedömningen i att risken för att genomföra uppdraget är hög. Givetvis skulle då resan eller besöket kunna ställas in, men om uppdraget för skyddspersonen är värt risken får man försöka riskminimera så mycket som det går.
– Ska vi besöka ett förband där vi identifierat säkerhetsmässiga brister måste vi göra det vi kan för att operationen blir så säker som möjligt. I Mali skickade vi i ofta några av våra anställda för att i förväg göra så kallad mentorering, att lära andra förband. Under ett par dagar innan besöket utbildade de förbandet i deras operationsplanering, hur man på ett säkert sätt framrycker och upptäcker improviserade sprängladdningar, IED:er, berättar Jacob.
Personligheten avgör
Rollerna som personskyddskoordinator och personskyddsoperatör kräver en viss typ av personlighet. Den sociala kompetensen är viktig eftersom en stor del av jobbet handlar om att knyta nära kontakter, både med skyddspersonen och med människor från många olika kulturer.
– Att ha livvaktsskydd innebär en stor inverkan i vardagen. Vi är med personen på allt och måste veta vad personen gör hela tiden. Man hanterar det med erfarenhet, att känna av och komma personen nära, lära sig att veta när man ska backa och ge utrymme. Det krävs stor social kompetens för du ska knyta an till en person så att den litar på dig till 100 procent, säger Jacob.
Vid rekrytering av rollerna ställs vissa fysiska krav men eftersom fysik oftast går att träna upp är det inte det viktigaste. Personens självständighet såväl som mentala och psykiska delar är oftast avgörande. Även om avdelningen strävar mot att alltid resa minst två personer, händer det att en anställd får åka ensam på vissa uppdrag.
– Att resa själv till ett högriskområde och känna att man har ansvar för någon annans liv, att göra all planering och samtidigt tillgodose allt man själv behöver, som att käka och gå på toa... Den mentala stressen att veta att det inte finns någon annan där, det är en påfrestning man måste klara, säger Jacob.
Viktigt med mjuka värden
Något annat som måste klara hårda påfrestningar är de privata relationerna på hemmaplan.
– Det kräver en stabil relation hemma som förstår det man utsätts för. Det är inte ett riskfritt jobb. Men vi har samtidigt mycket ledig tid vilket är viktigt för arbetsmiljön här hemma i Sverige. Det gäller att hitta en balans som fungerar, säger Jacob.
Det är också viktigt att de mjuka värdena omhändertas. Jacob och hans team jobbar ständigt med att ha ett öppet samtalsklimat och ett vara observanta på varandras mående, särskilt när de tillbringade flera månader tillsammans i Mali.
– När vi pratar igenom saker på kvällarna kan det vara allt från hur det känns att få ett vapen riktat mot sig till att man har ett sjukt barn eller att ens partner har det jobbigt hemma. Det kan vara tungt och man kan känna extra behov av att kunna komma undan och ta ett telefonsamtal. Då kan vi andra ta ett större ansvar om vi är medvetna om situationen, berättar Jacob.
Sämst på att planera
Efter ett långt internationellt uppdrag som Minusma jobbar avdelningen med att återta de nationella uppdragen. Att skydda personal som är viktiga för Sveriges försvar. Till exempel hade arméchefen livvaktsskydd när han under sommaren tog emot en amerikansk general och visade upp utvalda delar av Sverige och försvaret, bland annat P 18 på Gotland. De nationella uppdragen har av naturliga skäl kortare ledtider än internationella. I Sverige kan det handla om att inställa sig inom några timmar till någon dag, medan det kan vara upp till en vecka för utlandsinsatser.
– Ledtider och planering är de största diskussionerna där hemma. Det finns alltid ett ”men” när man planerar eftersom risken är att det inte blir som man tänkt. Mina nära och kära tyckte i början att min arbetsgivare måste vara sämst på att planera. Det gör det roligt men också lite frustrerande. Det är två sidor av samma mynt, säger Jacob.