– Jubileumsvasan var verkligen en upplevelse, ler Elin som var en av blott 130 åkare som startade.
Under Jubileumsvasan skulle så mycket som möjligt ska vara precis som det var 1922. Åkarna åkte på tidsenliga träskidor, med tidsenlig valla, i tidsenliga kläder, åt tidsenligt och åkte skidor med tidsenlig teknik, utan dragna spår. Förberedelserna för Elin blev annorlunda. Istället för att finslipa på tekniken fick hon istället ägna sig åt att hitta rätt utrustning.
– Jag hittade vadmalskläder och stavar på ett militärt överskottslager och ett par 100-åriga skidor i godkänd längd i en antikaffär i Slöinge, förklarar Elin. Skidornas bindning i läder fick jag hjälp att fixa hos en skomakare.
Men att åka på 100 år gamla skidor med tjärvalla och i vadmalskläder visade sig inte vara lätt.
– Jag hade inget glid alls att tala om. Där finns en del rejäla utförsbackar men direkt efter backarna tvärstannade skidorna. Jag fick inget gratis och fick jobba mest hela tiden, så vadmalskläderna blev lite för varma, förklarar Elin.
Redan efter 17 kilometer gick bindningen på ena skidan sönder, men kunde lagas tillräckligt för att fortsätta. Sedan gick trugan på staven sönder och bindningen gick sönder igen, så den sista milen fick köras med trasig bindning. Tjärvallan slets bort mer och mer, för att vara helt borta vid målgången.
– Jag tog det lugnt och jag hade ändå inte kunnat åka fortare för då hade utrustningen tagit ännu mer skada, säger Elin som hade en åktid på 12 timmar och 40 minuter.
Försvarsmaktsvasan
Någon mer tävling blir det inte för Elins antika skidor, men Elin själv återhämtade sig snabbt efter loppet och stod åter på startlinjen när det blev dags för Försvarsmaktsvasan.
– Det var en helt annan typ av lopp, konstaterar Elin. Vi fick starta längst fram och hade fina spår och modern utrustning. I början kändes utrustningen så lätt att jag nästan tappade balansen!
Drygt 350 åkare från Försvarsmakten fanns med och Elin gick i mål efter sju timmar. Hennes bästa Vasalopp någonsin. Efter loppet fick dock Elin ont i ena armen. Och värken ville inte gå över.
– Jag visste inte hur jag skulle göra inför Vasaloppet den 6 mars, men jag ville verkligen åka. Att ge upp utan att försöka ligger inte för mig, säger Elin bestämt.
Imponerade på en legend
Så det blev start även i Vasaloppet. Med bara en stav!
– Eftersom jag inte kunde staka som vanligt blev det ett ganska jobbigt lopp, berättar Elin, som trots allt tog sig i mål på 9 timmar och 45 minuter.
En rolig dialog utspelade sig under loppet.
– Åker du bara med en stav? undrade en man i spåret.
– Ja, jag har för ont i armen för att ha någon nytta av två, svarade Elin.
Men något var bekant med mannen som ställde frågan. Då insåg Elin att det var Gunde Svan som undrade. Elin fann sig snabbt och replikerade:
– Du har väl själv åkt skidlopp med en stav?
– Fast du är värre än mig, utbrast Gunde. Jag åkte ju bara fem mil!
Att ge upp ligger som sagt inte för Elin.
– Många sa att de inte ens tänkt tanken på att starta med en stav. Jag ville prova och se vad jag klarar av. Och sen är jag väl rätt så envis också, erkänner Elin, som tänker åka nya Vasalopp även nästa år.