Eric Nichols är stockholmare och Eric Silfverschiöld skåning och de ville båda två till kylan och vintermiljön i Arvidsjaur, delvis för att K 4 är enda förbandet som utbildar värnpliktiga prickskyttar. Det var i alla fall den befattningen de valde att försöka kvalificera sig till och de lyckades.
Eric Silfverschiöld sökte till K 4 med siktet inställt på prickskytt.
Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten
– Min pappa och min bror har också varit på K 4, så det kändes helt rätt att göra värnplikten där, säger Eric Silfverschiöld, som skjutit sedan barnsben då han tog jägarexamen som tolvåring och sköt sitt första vildsvin vid femton.
Även Eric Nichols har erfarenhet som skytt tack vare en bekant som har en skjutbana där han har övat en del.
– Jag hade hört mycket gott om K 4 av vänner som inspirerat mig att söka mig hit och jag har alltid tränat mycket och ville ha en rejäl utmaning och kände att prickskytteutbildning skulle vara en lämplig fysisk och mental prövning.
För att bli uttagen till prickskytteutbildningen på K 4 måste man först få godkänt på ett antal prov som nattorientering, skjutprov, avståndsbedömning och som Eric Silfverschiöld uttrycker det: ”en komma-ihåg-övning där man ska upptäcka saker i skogen och kunna beskriva dem”.
Alltid i par
Till skillnad från de andra jägarrekryterna som ingår i en grupp jobbar prickskyttarna isolerat i stridspar där en person observerar och den andre är beredd att verka med vapnet. Paret utbildas för båda rollerna och ska kunna byta av varandra för att öka uthålligheten. Observatören måste vara alert och kunna läsa av sin omgivning. Avstånd, vind och temperatur påverkar kulbanan och det är saker som observatören räknar på för att underlätta för skytten.
– Båda rollerna är lika viktiga för att lösa uppgiften även om jag personligen tycker det är roligare att vara skytt, säger Eric Nichols.
Avståndsbedömning är en mycket viktig del i utbildningen, mycket handlar förstås om erfarenhet, med det finns olika tekniker de kan använda sig av för att beräkna avstånd. Vet de målets bredd till exempel, kan de med hjälp av markeringarna i kikarsiktet räkna ut sträckan till målet.
– Vi måste kunna använda oss av formler och inte av tekniska hjälpmedel som laser, för det kan göra att fienden upptäcker dig, säger Eric Nichols.
En av utmaningarna de kan ställas inför är att vara tvungna att befinna sig på samma plats, dolda under lång tid. Ofta måste de sitta eller ligga, i princip utan att röra sig, och samtidigt vara beredda att verka ögonblickligen.
– Tålamod är ett av kriterierna för att kunna blir prickskytt. Kylan blir också en utmaning. Ibland måste man dra sig tillbaka till bakre läger där inte fienden ser och göra armhävningar för att få upp värmen, säger Eric Silfverschiöld.
Prickskytten ska kunna bekämpa mål på långa avstånd. Det längsta praktiska skjutavståndet är cirka 800 meter.
– Men vi har skjutit på mål 1 100 meter bort och träffat, säger Eric Nichols.
Brittiskt gevär
Vapnet de använder är prickskyttegevär 90, PSG 90B - ett repetergevär som laddas om manuellt mellan varje skott. Det är en vidareutveckling av ett brittiskt gevär, anpassat för arktiskt klimat, har vikbar kolv och kikarsikte med variabel förstoring. Kalibern är 7,62 och magasinet kan laddas med normal-, pansarbrytande- och spårljusprojektiler eller så kallad underkalibrerad ammunition, där hylsan är 7,62 mm men kulan 4,81mm. Det ger kortare så kallad bantid, alltså kulan exponeras kortare tid för vind, vilket ökar sannolikheten för träff på längre avstånd.
Båda killarna är väldigt nöjda med prickskytteutbildningen även om den många gånger varit krävande. All prickskyttsutbildning på K 4 bedrivs nämligen i fält.'
– Ofta handlar det om att skida långa sträckor med all utrustning på ryggen, säger Eric Nichols, som ännu inte bestämt vad han ska göra efter värnplikten.
Eric Silfverschiölds framtid är dock tydligare.
– Jag har sökt reservofficersutbildning, men att ta anställning på K 4 är också ett alternativ.